(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Midsommer in Hammarbyskog.  Het eerste dat me als vrouw hier te doen staat is het maken van een bloemenkrans.

Dus verzamel ik boterbloem, fluitenkruid, klaver en dovenetel, koolzaad, bosviooltjes en margrietjes. Ze zijn er in overvloed, ik voel me niet bezwaard ze te plukken. Er is een strak plan: ik vlecht een basis van kleefkruid en grasachtigen en ga daar de bloemen inprikken.  Wat mist is het geduld, waardoor ik aan het klungelen raak.  Tegen de tijd dat ik klaar ben, is het ontbindingsproces al ingetreden.

Om me heen zie ik verschillende types kransen. Dunne, subtiele, met een enkele bescheiden bloemetjes.  Volle, uitbundige, waarin zelfs zevenblad niet misstaat.  En kant en klaar gekochte kransen met rozen en gipskruid. “Du har typ vild krans, Hesther” spreekt iemand mij bemoedigend toe. Zelf zou ik zeggen: “Model Chaos”.

Op het gras en de picknickbanken hebben mensen het gezellig. Men kletst wat, drinkt koffie of een snaps, speelt Kubb of werpt een frisbee. Op de achtergrond doen muzikanten en dansers hun best op een traditionele oogstdans.

Klokslag 2 verzamelt iedereen zich rond de midsommarstång, die hier een andere vorm heeft dan elders in het land. Uiteindelijk symboliseert elke sommarstång hetzelfde dus “who cares”, maar toch aardig om te weten. Een zeer doortastende dame in traditioneel kostuum zet zich nu in om van al deze mensen een aantal kringen te vormen. Dat kost wat tijd maar iedereen blijft geduldig. Dit is immers Zweden, het land der verdraagzaamheid.

Daar gaan we. Fijn dat ik wat heb kunnen oefenen met de traditionele liedjes en dansjes. Ze zijn niet moeilijk, zelfs wat kinderlijk, maar als je het ter plekke nog zou moeten uitvinden zou je de aansluiting misschien net missen. Oud, jong, hip, deftig…het maakt niet uit, iedereen doet mee. Dat raakt me, ik ben een gast maar hoor evengoed erbij.

Dan voegt naast mij een klein, verlegen meisje met haar moeder in de kring. Ze heeft geen krans, kijkt verlangend naar de mijne en straalt als ik die op haar hoofd zet. Haar passen worden groter, haar sprongen hoger, een lach verschijnt. Haar grote, bruine ogen verraden dat haar wortels buiten dit land liggen. Het is haar eerste keer midsommar hier in Zweden, net als voor mij.

F**ck Sverigedemokraterna, we maken er samen een feestje van.

Försök att översätta till svenska

KRANS

Midsommar i Hammerbyskog. Det första jag måste göra är att skapa en sommarkrans.

Alltså, jag samlar smörblommor, hundkäx, klöver och plister, raps, skogsvioler och prästkrager. Där finns tillräckliga blommor, så jag känner mig inte besvärad att plocka bort dem.  Jag har en tydlig plan: jag ska fläta en bas av snärmorja och gräs, i den tänker jag sticka blommorna. Det som saknar är tålamodet, jag bara klåpar. När kransen är klart, ser blommor redan falnada ut.

Omkring ser jag olika typ kranser. Tunna, subtila, med bara några små blommor. Stora, livliga, i den även kirskål matchar.  Och köptade kranser, med rosor och grusnejlika. “Du har typ vild krans, Hesther” hejar någon till mig. Själv skulle jag säga “Kaosmodellen.”

På grässmattan  och picknickbänkarna mysar folk. Man snackar, dricker kaffe eller en snaps, spelar Kubb eller kastar frisbee. På bakgrunden presenterar musikanter och dansare en traditionell skörddans.

Klockan två samlar alla runtomkring midsommarstången, som har ett annat utseende som någon annanstans i landet. Varje midsommarstång är fakstisk symbolen av samma sak, så “who cares”, men ändå kul att veta.  En tuff kvinna i traditionell kostym gör en tapper försök att formar några ringar av alla. Det tar ganska mycket tid, men alla behåller friden. Det här är ju Sverige, fördragsamhetens landet.

Nu kör vi! Vad bra att jag har övat lite med traditionella låtarna och danserna. Dom är inte så svårt, nästan typ barnslig, men om man skulle måste lära sig här och nu, då skulle man kanske missa anknytningen. Gammal, ung, hipp och flott; alla är med. Det berör mig, jag tillhör, även som gäst.

Då fogar en små, blyg flicka, in i ringen, precis bredvid mig. Hon har ingen krans, tittar med längtan på mina och strålar när jag sätter denna på hennes huvud. Hennes dansstegar och språng blir nu större, ett leende kommer till. Hennes stora, bruna ögon förråder att hennes rötter ligger utomlands. Det är hennes första midsommar i Sverige, precis som det är för mig.

F**ck Sverigedemokraterna, vi här har kalas tillsammans.