Categorie archief: overig

Fendt

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Het regende. First Camp Malmö lag er druilerig bij en daar veranderde de rij vrolijke rode skelters bij de ingang helaas niks aan. Buurvrouw uit de caravan naast ons nam vanwege hoge nood de auto naar het toilet, slechts 50 meter verderop. Ergens krijste een verveeld kind en bulderde een vader terug. Kamperen is niet altijd even gezellig.

Van onder een druppende tarp staarde ik naar de Fendt caravan schuin tegenover ons. Op de deur hing een door de zon verbleekt briefje. In getypte letters werd de eigenaar verzocht zich bij de receptie te melden; in het Zweeds, in het Engels en voor de zekerheid ook nog es in met de hand bijgeschreven Duits. Zonwerende gordijnen voorkwamen elke inkijk naar binnen maar afgezien van wat algafzetting zag het er nog best knap uit, dat huis op wielen.

Wat bezielde iemand zijn caravan achter te laten? Per ongeluk vergeten  – als een tube tandpasta na een gehaast vertrek uit een dampend douchegebouw –  leek me geen optie. Ergens onderweg ga je toch denken “goh, wat schieten we lekker op” en “wat doen we lang met een tank benzine”. Was er misschien sprake van criminaliteit; een anoniem onderdak, dat geschikt was voor enkele dagen maar daarna zo onopvallend mogelijk gedumpt moest worden? Was de eigenaar iets overkomen bij een schimmige transactie in de wijk Fosie? Met een recordaantal van 40 schietincidenten alleen al in 2017 kon je niet beweren dat het altijd veilig is in Malmö.

Of was de eigenaar misschien de weg kwijt geraakt? Op pad gegaan, de stad in en ergens tussen het pittoreske Lilla Torget en Stortorget tegen een alleraardigste Zweedse schone opgelopen? Had ze hem voorgesteld een eindje met haar mee te wandelen en was hij inderdaad – gevangen door de schoonheid van haar lichtblauwe ogen – mee gekuierd naar Kungsparken en verder naar het heerlijke terras van de botanische tuin bij het kasteel. Hadden ze daar een gondel genomen en waren ze onbedoeld via het kanaal de zee op gevaren? In gedachten wenste ik ze een gelukkige toekomst.

Het begon op te klaren. In de lucht en in mijn hoofd. Het kindergejengel was gestopt, de eerste skelter zette zich alweer in beweging en de campingkeuken vulde zich met mannen met teiltjes opgespaarde afwas. Kamperen op een stadscamping biedt een onbeschaamd kijkje in het leven van andere mensen. Maar over de Fendt werden we voorlopig niks wijzer.

Fendt foto

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Försök att översätta till Svenska

FENDT

Det regnade. Även de i rakt rad parkerade röda trampbilarna utanför First Camp Malmö entrén kunde inte förändra att det var en grå dag. Grannen från husvagnen bredvid tog bilen till toaletten. Hon måste haft bråttom, byggnaden låg inte ens 50 meter längre fram. Någonstans skrek ett barn och vrålade papa tillbaka. Leva ett campingliv är inte alltid mysigt.

Sittande under en droppande tarpduk stirrade jag på Fendt husvagnen mittemot. På dörren hängde en solblekt lapp; med maskinskrivna bokstäver bads ägaren anmäla sig hos receptionen. På svenska, på engelska och för säkerhets skull även i handskriven tyska. Solskyddsgardiner hindrade varje syn inåt. Avsett av några algspåren såg det helt okej ut, det här hus på hjul.

Varför skulle man lämna kvar sin husvagn? Att glömma ta med sig – som en tub tändkräm i en hastig lämnad, ångfyllt badrum – hållade jag inte för sannolikt. Nånsin på väg skulle man inse ”vad fort resan går” eller ”vad få man behöver tanka.” Har vi kanske med kriminalitet att göra; ett anonymt bo, som räckte för några dagar men därefter måste dumpas så obemärkt som möjligt? Var ägaren med i disig handel i Fosiekvarteret? Hade någonting hänt honom där? Redan 40 skottlossningar hade inträffat i Malmö i år, man kunde defintivt inte påstå att Malmö är världens tryggaste stan på jorden.

Eller hade ägaren råkat på avvägar? Gick han ner på stan en sväng och stötte han på en fin svensk kvinna någonstans mellan pittoreska Lilla Torget och Stortorget? Föreslåg hon att vandra tillsammans en del och följade han  – fången av hennes vackra ljusblåa ögon – med riktning mot Kungsparken och vidare till härliga uteserveringen i botaniska trädgården bakom slottet. Tog de en gondol och seglade de via kanalen ut til havet? Sjunken i mina tankar önskade jag dem en lycklig framtid.

Det blev uppehåll, både i himmeln och mitt huved. Barnen slutat skrika, första trampbilen sätte sig igång igen och campingens kök fyllde sig med män med sparad disk i plastbunkar.

Vistelsen på en camping ger en skamlös insyn i andra människors tillvaron. Men om historia bakom Fendt lärde vi ingenting mer.

ig-logo-email  flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , , , , , , , ,

Uitgelezen kans

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

De gemiddelde Ålander bestaat niet. Toch heb ik hem gesproken, op een plein in Mariehamn. Het was “självstyrelsedag”; Ålands nationale feestdag. Het Vredesinstituut serveerde Ålandse appelsap, Ålandse pannenkoek en leende in een kraam ‘levende boeken’ uit. Het was voorlopig mijn laatste dag in dit stukje Finland en een uitgelezen kans om de indrukken die ik over de eilanders had opgedaan te toetsen. Daarom koos ik het verhaal van een ‘typische Ålander.’ Een kwartiertje mocht ik hem – een alleraardigste, blonde veertiger –  lenen, mits ik hem in goed staat zou terug bezorgen.

Weten Ålanders dat er oorlog gevoerd wordt in Syrië en Theresa May zich stukbijt op een Brexit? Ja, dat weten de Ålanders heel goed. Ze reizen, kijken televisie en bewegen zich op internet; het zijn wakkere, moderne mensen. Toch beheerst het wereldnieuws hun leven niet. De dagbladen Ålandstidningen en Nya Åland vullen hun pagina’s met regionaal nieuws – brand in de winterbandenopslag! – en dat wordt verslonden.

Is Åland niet te klein om er je hele leven te slijten? Na hun eindexamen verlaten veel jongeren Åland om te studeren in Zweden of het vaste land van Finland. Van degenen die daar in een relatie verzeild raken varen er behoorlijk wat in het huwelijksbootje terug naar Åland. Want de huizen zijn er ruim, de scholen klein, de natuur is altijd dichtbij en het gevaar juist ver weg. Oude contacten worden makkelijk weer opgepakt. Ideaal voor een gezin met jonge kinderen.

Dat klinkt toch wat benauwend; dezelfde plek, dezelfde mensen. Af en toe: ja! Als je gesolliciteerd hebt naar een nieuwe functie en al lopende de procedure vallen jouw naam en die van de andere kandidaten – inclusief kansberekening – in de ochtendkrant te lezen. Of: als je relatie dramatisch is gestrand en je je ex een tijdje wil ontwijken …ja dán. Maar het gebrek aan anonimiteit vergroot ook de veiligheid. De auto hoeft niet op slot want de schipper van de veerboot weet immers precies wie achter het stuur hoort te zitten.

Is er dan niks wat beter kan op Åland?  – bedenktijd –  Nou misschien dan toch dit: Ålanders zitten vanwege hun kennis van scheepvaart over de hele wereld maar steeds meer komt de wereld ook naar Åland. We zouden gastvrijer kunnen zijn, minder bang.

Beste medelålänning, nu verslik ik me in mijn appelsap. Meer welkom had ik me hier niet kunnen voelen.    – bescheiden schouderophalen – Tack.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Uitgelezen kans foto

Försök att översätta till Svenska

LEVANDE BOK

Medelålänningen består faktiskt inte. Ändå träffade jag honom, på Torget i Mariehamn, på självstyrelsedag. Fredsinstitutet serverade äppelmust och Ålandspannkaka och i en stånd utlånades ’levande böcker’. Det var tillfälligt min sista dag på Åland och en bra chans att kolla mina intryck av öborna. Därför valde jag historian av en ’medelålänning’. Jag fick låna honom – en mycket trevlig, blond man i fytioårsåldern – en kvart, om jag bara skulle lämna honom tillbaka i gott skick.

Vet Ålänningar att en krig förs i Syrien och att Theresa May manövrerar sig igenom tuffa brexitförhandlingarna? Jo, det vet de väl bra. De reser, tittar tv:n och rör sig på nättet; de är moderna, medvetna människor. Ändå behärskas deras liv inte av väldsnyheterna. Ålandstidningen och Nya Åland är fyllda med regionala nyheter – brand hos Holmbergs! – som slukas.

Är inte Åland för lite att bo på hela sitt liv? Efter tagit studenten lämnar många ungdomar Åland för att studera i Sverige eller fasta Finland. De som förälskar sig där ofta seglar med kärleksbåten tillbaka till Åland. För husen är stora, skolorna små, naturen är alltid näre och faran långt bort. Tidigare kontakter återupptas enkelt. Idealt för en familj med små barn.

Det låter dock lite pressande; samma ställe, samma folk. Ibland: jo! Om man söker jobb och redan under procedur läsas ditt och konkurrenternas namnen i dagbladet, inklusive chansberäkningen. Eller: om din relation strandat dramatiskt och du vill undvika ditt ex …jo då! Men brist av anonimität gör tryggheten större. Bilen behövs inte låsts, skepparn på färjan vet ju exakt vem bruker sitta bakom ratten.

Finns det då inget som kan förbättras på Åland?  – tänkestid –  Okej, kanske det här: Ålänningar befinner sig över hela världen, på grund av deras sjöfartskunskap, men allt oftare kommer världen också till Åland. Vi skulle kunna vara nog mer gästfria, mindre rädda.

Kära medelålänning, nu tror jag kvävas av min äppelmust. Ingenstans kunde ja ha känt mig mer välkommen än jag gjorde här på Åland!  – en blyg axelhöjning – Tack.

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , ,

Night at the museum

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Mijn bed staat tijdelijk in een museum, meer precies: Ålands Kulturhistoriska Museet i Mariehamn. De eerste nacht schrok ik wakker van de condensunit die luid brommend aansloeg. Er is hier, na een ingrijpende verbouwing vorig jaar, behoorlijk geïnvesteerd in klimaatbeheersing. Kunst en historische objecten vragen daarom, anders vergaat het oude munten als roestige spijkers en veranderen nostalgische feestjurken in vlokjes. Want motten en schimmels zijn dol op wol en linnen, zilvervisjes kwijlen bij het zien van papier en licht verbleekt alles wat het leven ooit kleur gaf.

Elk type collectie heeft zijn eigen plaats en eigen omgangsregels. Boeken en documenten liggen in een donker, droog archief. Het magazijn met allerhande oude voorwerpen kom je niet in zonder toegangscode en plastic overschoenen, en voor de textielcollectie bestaat een goed gerubriceerd depot waar niemand in- of uitgaat zonder eerst zelf zo ongeveer chemisch te zijn gereinigd.

Kleden zijn een paradijs voor diverse ieniemini onderkruipseltjes. Daarom krijgt de “brudrya” uit 1865 een uitvoerige check. De pH-meting brengt slecht nieuws; het verouderingsproces van het kleed gaat hard en een waterwassing zal nodig zijn om dit te vertragen. Aan mij de eer om deze “rya”, die als deken in bed gebruikt werd, eerst te stofzuigen. Met een speciaal gefilterd apparaat en veel geduld beweeg ik van links naar rechts, van boven naar onder, over achter- en voorkant.

Ondertussen fantaseer ik over de 17-jarige Anna Serafia Karlsdotter uit Bertby, die zelf de schapen scheerde en de wol  kaarde, spon, verfde en twijnde voordat ze begon te knopen aan haar deken. Waarschijnlijk was de brudrya de inbreng voor haar aanstaande huwelijk en is het uitbundige bloemmotief een combi van kleuren en vormen die voorkwamen op de kleden uit beide ouderlijke huizen. Dacht Anna tijdens het knopen verlangend aan haar geliefde of was het een verstandshuwelijk? En hoe ging het toe in de Ålandse winters, in de nachten dat de storm om het huis huilde en de golven tegen de klippen beukten? Als haar lichaam rustte na het harde werken, bad ze dan tot God dat haar man veilig van zee terug mocht keren? Als de kou niet te harden was, kropen haar kinderen dan tegen haar aan, onder die zware wollen deken?

Oeps, focus! Dit klusje vraagt om aandacht. Een simpel foutje kan onherstelbare schade geven. Verder dromen mag, als ik me vannacht omdraai onder mijn comfortabele, frisgewassen, donzen dekbed.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

 Night at the museum foto

Försök att översätta till Svenska

NIGHT AT THE MUSEUM

Min säng står tillfälligt i ett museum, mer precis: i Ålands Kulturhistoriska Museet i Mariehamn. Första natten förskräcktes jag av condensmaskinen som sätte sig igång med ett högt ljud. Man har grundligt satsat på klimatbehärskning, under den omfattande renoveringen ifjol.

Konst och historiska föremål kräver det. Annars går det för gamla mynt såsom för rostiga spikar och förändras nostalgiska festklänningar till flingor. För fjärilar och svampar gillar ull och linne, papper får silverfiskar dregla i mungipan. Och ljus bleker allt som tidigare gett livet färg.

Det är därför att varje typ sammling har sin egen plats och sina egna umgängesregler. Böcker och dokument ligger i ett mörkt, torrt arkiv. Magasinet där olika gamla föremål finns kommer man inte in utan entrékod och skoskydd på och textil bevaras i en depå där ingen går in utan att typ kemtvättat sig själv.

Filtar är ett paradis för olika pyttelite småkryp. För den skul ska ”brudryan” från 1865 forskas noggrant. PH-mätningen berättar dåliga nyheter; åldrandet går snabbt och vattentvättning krävs för att fördröja den där processen. Innan det, får jag ären att dammsuga den hår ryan, som användades i sängen. Med mycket tålamod rör jag från vänster mot höger, upåt och nedåt, över framsidan och baksidan.

Under tiden fantaserar jag om 17-åriga Anna Serafia Karlsdotter från Bertby, som klippte fåren, kardade, spann, färgade och tvinnade ullen innan hon började knyta sin rya. Antagligen var brudryan ett bidrag till hennes kommande äktenskap och var det livliga blommönstret en kombination av färger och formar som förekom på ryarna från både föräldernas husen. Längtade Anna till hennes älskare medan hon knöt eller var äktenskapet arrangerat?  Och hur gick det till i Åländska vintrarna, på nätterna när det blåste kraftigt och vågorna slog våldsamt mot klipporna? När hennes kropp vilade efter slitsamt arbete, bad hon Gud att han måtte låta komma hennes man tryggt hem ifrån havet? Om hennes barn höll inte ut med kylan, kröp de tätt intill henne, under den där tjocka, tunga rya?

Obs, fokusera! Det här arbetet krävs uppmärksamhet. Ett enkelt fel kan leda till skador man säkert inte lyckas återställa. Jag får drömma vidare, inatt, när jag ligger under mitt nytvättat duntäcke.

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , , , , ,

Party party

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Het is een reis in 5 etappes. Voor de laatste neem ik op het station van Uppsala de Vikingline-bus die me naar de haven van Kapellskär zal brengen en aansluit op de veerboot naar Mariehamn, Åland.

Er staan al mensen bij de halte maar ze brengen ze me aan het twijfelen. -Sta ik hier goed?-  De vrouwen dragen een handtas, hoog gehakte schoenen en korte rokjes. Ook de mannen zien er verzorgd uit en hebben niet meer bij zich dan een stevige dagrugzak, that’s all. Ter vergelijking: mijn bagage bestaat uit 17 kilo degelijke koffer en een rugzak die nog net als handbagage mee mocht. We zullen aanmeren om 18.00 uur Finse tijd. Te laat om er dan nog een dagje Åland van te maken. Toch? Er klopt iets niet.

De bus is comfortabel, de route mooi. In Rimbo mogen we de benen even strekken. Voor me zitten twee vrienden met een biertje. Uit de piepkleine speaker die ze hebben meegenomen klinkt zachtjes muziek maar naarmate de kilometers van weg 77 verstrijken blijkt het volume zwaar opgeschroefd te kunnen worden. De stem van de goed verteerbare Magnus Carlson verandert in vette schlagermuziek met een toefje rock. Enthousiast wordt me toevertrouwd dat ik deze band straks live op de boot kan horen.  “Jaså”… “Goh.”  

Bij het inschepen werk ik me, zo ongezien mogelijk, langs Ville de Viking; een meer dan mensgrote, jolige, wit-pluchen kat. Ik negeer ook de tax-freeshop, diverse restaurants, de game-room en de Fun Club. Met veel moeite vind ik een buitendek waar de wind om mijn hoofd kan blazen en ik de scherenkust aan me voorbij kan zien trekken. En dát is dus precies wat ik verkeerd begrepen heb. Het gaat niet om búiten, het gaat om bínnen.

Sterker nog: ruim 400 van de in totaal 530 passagiers  -zeg: drie kwart-  zullen nog geen teen op Ålandse bodem zetten. Ze blijven aan boord en varen per ommegaande terug. Slaan chocola en parfum in, eten de buiken rond en proosten elkaar toe met cocktails en bier. Ze komen voor de muziek en dansen tot hun voeten het opgeven. Vanavond laat rollen ze verzadigd hun eigen bed weer in. Party party!

Vol ongeloof check ik in Mariehamn de feiten. Misschien heeft mijn bron, de purser, toch wat overdreven. Bij de loopplank tel ik de uitstappers; meer dan 31, honden inbegrepen, kan ik er niet van maken.

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Party Party foto

Försök att översätta till Svenska

PARTY PARTY

Resan går i fem etapper. För de sista tar jag Vikingline-bussen från Uppsala Centralstationen till Kapellskärs hamn, därifrån ska färjan M/S Rosella föra mig till Mariehamn, Åland.

Det finns redan folk vid busshållplatsen och de gör mig lite tveksam. -Står jag på rätt plats?- Kvinnorna har bara handväskor och bär korta kjoler och höga klackar. Även männen ser välklädda ut och har bara med sig en ryggsack, som passar för en dagsutflykt. Jämfört med min bagage; en stadig 17 kilo tung koffert och en ryggsäck som knappast godkändes för transport som handbagage är skillnaden stor. Vi ska komma fram i Mariehamn klockan 18, lokal finsk tid. För sent för att ge se ut på dagutflykt på Åland, eller hur? Det är något som inte stämmer.

Bussen är komfortabel, rutten är fin. I Rimbo får vi ut för att sträcka på benen. Det sitter ett par kompisar framför mig på bussen, de njutar av en öl. Från den liten högtalare de tagit med sig kommer låg musik men samtidigt som N77:ans kilometerna går förbi, skruvas volymen upp rejält. Magnus Carlsons lugna röst byttes till dansbandmusik med en smula rock. Ivrigt anförtror kompisarna till mig att det här bandet ska spela live på färjan. “Jaså”…

När jag går ombord, försökar jag undvika Ville Viking, en stor kattfigur av plysch, som välkomnar alla båtgäster. Jag ignorerar även tax-freeshoppen, restaurangerna, game-rummet och Fun Klubben. Det är svårt, men till slut hittar jag ett däck där vinden blåser runt huvudet och jag kan stirra på havet och skärgårdsöarna. Och precis det där har jag misförstått. Det handlar inte om útomhus, det handlar om ínomhus.

Bättre uttryckt: drygt 400 av alla 530 passagerare -tre kvart- ska inte ens sätte en enda tå på Ålandska jorden. De stannar ombord och åka tillbaka omiddelbart. De köper choklad och parfym, äta sig mätt och skålar med cocktail och öl. De lyssnar live-musik och dansar tills fötterna vägrar. Ikväll rullar de helt tillfredsställda i egen säng. Party party!

Eftersom jag kan knappast tro det vill jag kolla faktumen. Kanske min källa, båtens purser, överdrivit lite grand. I Mariehamn räknar jag dem som stiger av; inte fler än 31, inklusive hundarna.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , ,

Stepbiljet

Het stembiljet is binnen, check! De laatste campagneweek is aangebroken in een verkiezingsstrijd die beheerst wordt door de kreet “normen en waarden”. Maar zo op het eind van de politieke veldslag komt het behalve op integriteit ook aan op het duurvermogen van de lijsttrekkers. Wie van vermoeidheid geen glimlach meer tevoorschijn kan toveren of de AOW met WAO verwart, levert volgens de peilingen direct Haagse zetels in.

Twee jaar terug was ik te gast bij Alexandra Völker, namens Socialdemokraterna het jongste lid van het Zweedse Parlement. Alexandra zal zich recent bezig gehouden hebben met het besluit de dienstplicht opnieuw in te voeren, want defensie is haar aandachtsgebied. Dat openheid en toegankelijkheid belangrijke waarden zijn van de Zweedse democratie zie je aan de massieve, grauwe gebouwen van de Riksdag in Stockholm niet meteen af. Ook binnen voelt het als een gesloten bastion. Toch blijkt er  – verrassend – een alles behalve kille sfeer te hangen. De inrichting varieert van modern Scandinavisch design tot klassieke muur- en plafondschilderingen en ornamenten in Jugendstil.

De centrale hal maakt direct indruk als ontmoetingsplaats door zijn restaurants, postkantoor en reisbureau. In de oostelijke vleugel leidt een monumentale trap naar de eerste verdieping, waar bustes en portretten van voormalige staatsmannen en -vrouwen de geschiedenis levend houden. Hier zijn ook de oude en nieuwe kamerzalen te vinden. De zitplaats van de afgevaardigden wordt bepaald door leeftijd, partij en regio. Alexandra, jong en bevlogen, is enorm trots op haar plaats, al zit ze in de achterste geledingen.

Vanwege de reisafstanden in het langgerekte Zweden hebben alle 349 parlementariërs recht op een soort bed-bad-brood-regeling. Veel van hen wonen in een appartement binnen het complex van regeringsgebouwen, dat trouwens waanzinnig veel groter is dan de buitenkant doet vermoeden. Door ondergrondse gangen zijn een aantal gebouwen op een spannende manier verbonden. Een daarvan gaat onder de brug van het Stallkanalen door en wordt “the run” genoemd, naar de stroom gehaaste, hijgende parlementsleden die nadat het oproepsignaal voor een stemming heeft geklonken, nog precies 8 minuten hebben om naar hun stemknop te rennen. Voor wie dat niet denkt te redden, staan steps klaar; degelijke modellen met bel en luchtbanden.

Daar sta je dan, met al je idealen. Blijkt je stem simpelweg af te hangen van een goede conditie.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Stepbiljet foto

Försök att översätta till Svenska

VALSEDEL

Fick min valsedel, check! Den sista kampagnjveckan börjat, i en valstrid som domineras av orden “normer och väderingar”. Men nu, mot slutet av det politiska slaget gäller det, förutom integriteten, också politikernas kondisen. Den som, på grund av utmattning, orkar inte längre trolla fram ett leende eller förvirrar försäkringen AOW med försäkringen WAO, förlorar omedelbart platser i Hagues parlementet.

För två år sen var jag gäst hos Alexandra Völker, Socialdemokraternas yngste medlem i Riksdagen. Antagligen Alexandra hållade på med den nyligen återinförde värnplikten eftersom försvaret är hennes uppdrag. Riksdagshusets utsidan verkar massivt och grått. Att öppenhet och tillgånglighet är viktiga inslag i den svenska demokratin syns inte direkt. Även på insidan känns det som en sluten bastion. Men stämningen är dock inte alls kyligt, snarare överraskande varmt. Inredningen varierar mellan modern skandinavisk design, klassiska vägg- och takmålningar och ornament i jugend-stil.

Hallen, som är centralt belägen, impar som en riktig mötesplats, på grund av restauranger, postkontoret och resebutiken. I östra flygeln ledar en monumental trappa till första våningen, där statuer och målningar av före detta statsledare påminner om Sveriges historia. Här finns även de gamla och nya kamrar. Ledamöternas platser baseras på ålder, parti och region. Unga, eldade Alexandra är stolt över sin stol, även om den befinner sig på bortre sidan.

På grund av reseavstånden i det här långa landet har alla 349 ledamöter rättighet att få typ säng-bad-bröd-arrangemang. Många av dem bor i en lägenhet inom riksdags anläggningen, som förresten är mycket större än förmodats vid första anblicken. Byggnaderna förbindas via spännande, underjordiska korridorer. En av dem finns under Stallkanalens bro och kallas för “the run”, efter strömen skyndande, flämtande ledamöter på väg till kammaren. En ljudsignal anger att de har bara 8 minuter kvar att springa till voteringsknappan. För dem som inte tror hinna finns det sparkcyklar; rejäla modeller med ringklocka och luftfyllda hjul.

Där står du då, fylld av idealer. Och visar sig ditt inflytande helt enkelt kommer an på en bra kondition.

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , , , , , , ,

Vroegboekkorting

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

In het huis waar ik leef hebben we niks aan vroegboekkorting. Het komt het er gewoon niet van om tijdig vakantieplannen te maken en voor onze favoriete bestemming hoeft dat feitelijk ook niet want daar geldt het “allemansrecht”. Je mag er vrij kamperen, mocht er geen plaats zijn op aangeharkte campings of geasfalteerde camperplaatsen.

Officieel staat het allemansrätt in de Zweedse grondwet sinds 1994. Maar het recht je te mogen begeven over het land en water van anderen, te mogen eten wat de natuur biedt en op een zelfgekozen plek te overnachten dateert eigenlijk al uit de tijd dat lange afstanden nog te paard en te voet afgelegd werden. Dankzij het allemansrätt kon je de reis aanzienlijk verkorten, je honger stillen met bessen of paddenstoelen en ergens een kamp voor de nacht opslaan.

Bij dit vriendelijke gebaar horen ook verantwoordelijkheden, die uitgaan van respect voor elkaar en voor de natuur. Het is natuurlijk niet de bedoeling dat je dwars door graan-, mais- of aardappelvelden banjert, rotzooi achterlaat of je hightech camper op iemands strak getrimde gazon parkeert. Deze fatsoensregels worden aan Zweedse kinderen al op de basisschool geleerd.

En toch, zo simpel en harmonisch als het klinkt is het niet altijd. Want wanneer ploegen professionele bessenplukkers op grote schaal de bossen leeg oogsten en ruiterevenementen of skiwedstrijden de tere reeënziel teveel schrik aanjagen, rijst de vraag of je zomaar winst mag halen uit andermans eigendom. Het verbond van landbouwers vraagt namens de boeren om duidelijker regels en de Zweedse rijksdienst voor milieu laat experts zich daar over buigen.

Slechts één keer in mijn leven heb ik wild gekampeerd. Aan een beek beschut door wat rotsen zetten we een tentje op. Op enige afstand lag een dikke steen die door zijn vorm uitstekend voldeed als toilet. Er was niemand, er was niks. Alleen de wind en een zon die aan een prachtige, heldere hemel onderging en weer opkwam. Ondanks die natuurlijke eenvoud voelde ik me onrustig, alsof ik moest afkicken van een leven gevuld met hekken, schrikdraad en bordjes “eigen terrein”, verboden toegang” en hier waak ik.”

“Allemansrätt”… ik zoek nog naar de juiste Engelse vertaling van het woord, zodat ook een Amerikaanse president het zou kunnen begrijpen.

(Meer foto’s bij deze columns vind je tegenwoordig op Instagram: svenska_smulor)

vroegboekkorting-foto

Försök att översätta till Svenska

I huset där jag bor är så kallade “boka-tidigt-rabatter” inte till nytta. Det är bara så att vi aldrig planerar semestern långt i förväg och det behövs ju inte för vår favoritbestämmelse eftersom där gäller ”allemansrätten.” Om det inte skulle finnas plats på rent sopade camping och asfalterade husbilsplatser får man tälta ute i vildmarken.

Officiellt har allemansrätten skrivits in i den svenska lagen året 1994. Men egentligen har rätten att gå över annans mark och vatten, plocka bär och svamp och uppehålla sig under en kortare tid, sitt ursprung i  tiden man reste långa distanser till fots eller med häst. Tack vare allemansrätten förkortades resan, hade man något att äta och kunde slå nattläger.

Det hör nog ansvarigheter till den här vänliga gesten, som utgår från respekt för andra människor och naturen. Det är inte meningen att vandra rakt igenom kornåkrar, majs- och potatisfält, lämna skräp eller parkera sin hightech husbil på en välskött, smaragdgrön gräsmatta. Svenska barn lär sig om dessa hövlighetsregler redan i grundskola.

Ändå, det är visst inte så enkelt och harmoniskt som det kanske verkar vara. För om gäng professionella bärplockare storskaligt skördar i skogarna och rådjursjälar förskräcks av rid- och skidklubbar då reser sig frågan om man får utnyttja annans egendom i kommersiellt syfte. Lantbrukarnas riksförbundet  föreslår klara och tydliga spelregler och Naturvårdsverket har numera en expertgrupp för att utreda frågan.

Bara en gång tältade jag i vildmarken. Vid en bäck, nära några berg. En bit bort från tältet låg en stor sten som, på grund av sin form, funkade perfekt som toa. Det fanns ingen, det fanns inget. Bara vinden och solen, som gick ned och upp igen under den vackra himlen. Trots detta kände jag mig oroligt, liksom jag skulle vänja mig av med ett liv fyllt med staket, eltråd och skyltar med varning för hunden, tillträde förbjudet och privat område.

Allemansrätt…jag letar ännu efter ordets engelsk översättning …så att även en amerikansk president skulle lyckas förstå.

(Flera dessa kolumner tillhörande bilder hittar du numera på Instagram: svenska_smulor

Getagged , , , , , , , , , , ,

Trafik-Mia

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Noem het een afwijking, maar het is zó fijn; luisteren naar de verkeersinformatie van radio P4 Stockholm. De zender werkt namelijk met 1300 burgermelders die informatie aanleveren over de situatie op de wegen en in het openbaar vervoer. Dat levert smeuïge berichtgeving op, waarvoor de verkeersredactie de radioprogramma’s mag onderbreken.

“Opgelet, er zijn door sneeuw en gladheid veel verstoringen in de stad. Na een ongeluk staat het vast op de E18 Enköpingsvägen. Reddingsdiensten zijn ter plaatse en bergingswerkzaamheden zijn in volle gang maar inmiddels is er ook in andere richting gebotst. Nu is ook een auto van de hulpdiensten is aangereden  – allemachtig! – waarna de weg is afgesloten. De politie meldt dat het echt heel glad is, wees alsjeblieft voorzichtig! 

Verder hebben we een kapotte bus op Klarastrandsleden. Het is een grote, dus doorgaand verkeer kan passeren wel vergeten. Eveneens problemen op Katarinavägen. Daar heeft iemand geprobeerd te keren, wat niet gelukt is. Kijk ook uit voor een diep gat in de weg, ergens op de LV 222 Värmdöleden.  

Ondanks het slechte weer zijn de bloedbussen op weg gegaan om donoren te ontvangen. – de helden! – Er is gebrek aan bloedgroep O, dus ga zo mogelijk even langs. Je vindt ze in Gärdet, Vasastan, Södermalm en Liljeholmen.

Het openbaar vervoer houdt zich goed vanochtend, slechts twee vertragingen, op de groene lijn richting Hässelby en de rode richting Ropsten. Met een beetje geduld kom je gewoon op je werk. Tenslotte een mededeling voor Järfalla. Daar is op dit moment geen telefoonverkeer mogelijk.”

Trafik-Mia is mijn favoriete redacteur; ze is als een stoere scheepskapitein in zwaar weer. Zo een die haar post niet verlaat voordat elke Stockholmer weer veilig thuis voor de kachel zit. Ze is streng maar niet-aflatend positief en bovendien moederlijk genereus met tips: “moet je toch op pad, zorg dat je volgetankt bent, neem een deken, water en kaarsen mee.”  – duidelijk genoeg Mia, ik blijf binnen –

Echte feelgood-reality-radio wordt het door de muziek die volgt op elk bericht vol winterse misère: tropische klanken van Enrique Iglesias of het opmonterende “ain’t no mountain high enough” van Marvin Gay en Tammi Terrell. Ongetwijfeld hoopgevend voor iedereen die zich in zijn stilstaande Volvo zit op te vreten, de ruiten langzaam dicht ziet sneeuwen en belangrijke afspraken misloopt.

Hoe dan ook: of je nou de deur uitgaat in Stockholm of binnen blijft in Nederland, luisteren naar Trafik-Mia geeft vertrouwen in de nieuwe dag.

f6ngyai3cy1zsgvo97lac3uourhu4d0

Försök att översätta till Svenska

TRAFIK-MIA

Det verkar nog lite konstigt men det är en förnöjelse; lyssna till Stockholms trafikinformation. P4 Stockholm har 1300 fasta rapportörer som ger information om situationen på väger och kollektivtrafiken. Det leder till underhållande budskap, som avbryter radiosändningarna.

“Akta, många störningar i stan, på grund av snö och halkan. Efter en olycka är det helt stopp på E18 Enköpingsvägen. Räddningstjänsten är på plats och bärgningarbete är på gång men under tiden krockades det även på andra körfältet och nu har också skjutsbilen kolliderat – Jösses!-  varefter vägen helt avstängdes. Polisen meddelar att det är väldigt väldigt halt därute, snälla var försiktig!

För övrigt har vi en trasig buss på Klarastrandsleden. Det gäller en stor buss så det är ingen idé att passera där. Också trassler på Katarinavägen. Där försökte någon vända bilen men lyckades tyvärr inte. Akta även på LV 222 Värmdöleden, där finns ett djupt hål i vägbana.

Trots ovädret är blodbussarna på väg ut att motta blodgivare – hjältar! –  Det finns brist på O-blod så gå dit om möjligt. Blodbussar hittas i Gärdet, Vasastan, Södermalm en Liljeholmen.

Kollektivtrafiken ruller bra i morse, förutom några förseningar på gröna linjen rikting mot Hässelby och röda linjen mot Ropsten. Ha lite tålamod, då kommer du säkert på jobbet. Slutligen har vi en telefonstörning i Järfälla, det går inte alls att ringa.

Trafik-Mia är min favoritredaktör; Hon är liksom en tuff skeppskapten i katastrofväder. En sån som inte lämnar sin post innan varje stockholmare sitter tryggt hemma vid kaminen. Hon är bestämd men vid varje tillfälle positivt och dessutom moderligt generös med tips: ”ska du åka ut ändå, ser till att du är fulltankat, ta med filt, vatten och ljus.” – förstått Mia, jag stannar hemma”

Riktig feelgood-reality-radio blir det genom musiken som spelas efter varje budskap spikat med vinterelände: tropiskt låtande Enrique Iglesias eller uppmuntrande “ain’t no mountain high enough” med Marvin Gay och Tammi  Terrell. Säkerligen hopgivande för alla som förargar sig i sin stilstående Volvo, ser rutorna långsamt täckas av snö och missar viktiga avtal.

Hur som helst, antingen du åkar ut i Stockholm eller stanna hemma i Nederländerna, att lyssna till  Trafik-Mia ger förtroende i en ny dag.

Getagged , , , , , , , , , , ,