Tagarchief: Fabeltjeskrant

Ed en Willem

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Verse, losse twijgen in het water, doorgeknaagde boomstammen in de kenmerkende, spitse vorm; al voor we de burcht ontdekt hebben getuigen verschillende sporen van de aanwezigheid van bevers. Zo’n beverburcht is een knap bouwwerk, gemaakt van over land en water aangesleepte stammen en takken. De ingang ligt onder water, veilig verstopt voor de vijand. Iedere kamer heeft zijn eigen karakter en doel – een droge voor het nest, een natte voor het uitschudden van de vacht – en vaak regelt een zelf aangelegde dam een veilig waterniveau. Slimme bouwers; die bevers!

Ooit – het was in Värmland – zag ik bevers duikelen en spelen in het water. De volgende avond zat ik uren doodstil in een kano om ze opnieuw te spotten. De tijd verstreek, mijn lichaam verkrampte. De ecologisch volstrekt onverantwoorde anti-muggenspray had de inkt van de naast mijn blote benen liggende plastic zak opgelost en het logo op mijn kuiten geprint zodat voor iedereen duidelijk was waar ik mijn boodschappen deed …maar een bever zag ik niet. Nu smelt ik opnieuw bij de gedachte ze te kunnen zien zwemmen. Dus zet ik me, op gepaste afstand van de burcht, met een kijker bij het water en wacht af.

De ondergaande zon kleurt de lucht boven het Hjälmarenmeer knaloranje. In het water staan enorme betonnen palen; restanten van de oude cementindustrie in Västmanland. Tot 1997 werden, via een kabelbaan van maar liefst 41 kilometer lengte, emmers grove kalk van de groeve in Forsby naar de fabriek in Köping vervoerd. Daar werd de grondstof verfijnd tot cement. Ook de mens is een vernuftig bouwer.

De ingenieuze kabelbaan met kalkemmers, dwars over het Hjälmarenmeer was in gebruik totdat vervoer over de weg goedkoper bleek. Wat volgde was een jarenlang gesteggel over de keuze tussen sloop of herbestemming. Begin deze maand neemt “Kalklinbanans Vänner”, de belangenvereniging die streeft naar behoud van de baan, een besluit over de aankoop van delen van de installatie. Liefst zien ze dit stukje cultureel erfgoed bewaard in de vorm van een bezoekerscentrum, waar de geschiedenis van de kalkkabelbaan verteld wordt. Kunstenaars mogen losgaan op de oude transportemmers en wie weet komt het zover dat toeristen in de holle betonnen palen klimmen of aan kabels door de lucht suizen.

Een burcht van takken, huizen van cement; mooi verhaal. Maar inmiddels is het een uur later en kouder. Opnieuw geen bever gezien, lieve kijkbuiskinderen.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Ed en Willem foto

Försök att översätta till Svenska

STEN OCH STURE

Lösa kvistar i vattnet, nyss fällda träd med dessa typiska spetsiga former; redan innan vi sett boet längs sjökanten berättar olika spår att det finns bävrar. Ett sånt boet, gjort av grenar och kvistar som släpas över land och vatten, är duktigt byggt. Boets ingång ligger under vattenytan, tryggt gömt för fienden. Varje rum har sin egen karaktär och mål – ett tortt för de nyfödda, ett vått där pälsen utskakas – och ofta bildas dammar för att säkerställa ett jämnt vattenstånd. Smarta byggare, de där bävrarna!

En gång  – det var i Värmland – såg jag bävrar som simmade och lekte i vattnet. Kvällen därpå satt jag i timmar still i en kanot för att återse dem. Tiden gick, långsamt förstelnade jag. Det starka myggmedlet upplöste bläcket av plastpåsens logo som låg vid mina obetäckta ben och gav ett avtryck på min vad.  I en vecka syndes det i vilken butik jag hade handlad …men en bäver såg jag aldrig.  Nu hoppas jag skåda dem en gång till och därför sätter jag mig med en kikare vid vattnet och väntar bara.

Solnedgången färger himlen över sjön Hjälmaren djupt orange. I vattnet står enorma betongstolpar; resterna av Västmanlands gamla cementindustri. Till och med 1997 kördes grov kalk i korgar från brottet i Forsby via en drygt 41 kilometer lång linbana till Köping, där det tillverkades cement fram. Åven manniskor är duktiga byggare.

Fiffiga banan med kablar och kalkhinkar, som gick tvärsöver Hjälmaren, användades tills transport med lastbil visade sig vara billigare. Sen följade mångåriga diskusioner om valet mellan riva eller återanvända. Den här augustimånad kommer Föreningen Kalklinbanans Vänner besluta om vissa delar av linbanan ska köpas. Helst ser föreningen att det här kulturarvet bevaras och banans historia berättas i en besökscenter. Konstnärer får smycka de gamla transportkorgar och  – vem vet – kommer det så långt att turister klättrar in i ihåliga stolperna eller folk tar sig med kabeln fram i luften.

Ett bo av grenar, hus av cement; bra historia. Men under tiden är det en timme senare och kallare och återigen ingen bäver syns. ”Simma lugnt, mina vänner.”

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , , , , , , , , , , , ,