Tagarchief: Åland

Uitgelezen kans

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

De gemiddelde Ålander bestaat niet. Toch heb ik hem gesproken, op een plein in Mariehamn. Het was “självstyrelsedag”; Ålands nationale feestdag. Het Vredesinstituut serveerde Ålandse appelsap, Ålandse pannenkoek en leende in een kraam ‘levende boeken’ uit. Het was voorlopig mijn laatste dag in dit stukje Finland en een uitgelezen kans om de indrukken die ik over de eilanders had opgedaan te toetsen. Daarom koos ik het verhaal van een ‘typische Ålander.’ Een kwartiertje mocht ik hem – een alleraardigste, blonde veertiger –  lenen, mits ik hem in goed staat zou terug bezorgen.

Weten Ålanders dat er oorlog gevoerd wordt in Syrië en Theresa May zich stukbijt op een Brexit? Ja, dat weten de Ålanders heel goed. Ze reizen, kijken televisie en bewegen zich op internet; het zijn wakkere, moderne mensen. Toch beheerst het wereldnieuws hun leven niet. De dagbladen Ålandstidningen en Nya Åland vullen hun pagina’s met regionaal nieuws – brand in de winterbandenopslag! – en dat wordt verslonden.

Is Åland niet te klein om er je hele leven te slijten? Na hun eindexamen verlaten veel jongeren Åland om te studeren in Zweden of het vaste land van Finland. Van degenen die daar in een relatie verzeild raken varen er behoorlijk wat in het huwelijksbootje terug naar Åland. Want de huizen zijn er ruim, de scholen klein, de natuur is altijd dichtbij en het gevaar juist ver weg. Oude contacten worden makkelijk weer opgepakt. Ideaal voor een gezin met jonge kinderen.

Dat klinkt toch wat benauwend; dezelfde plek, dezelfde mensen. Af en toe: ja! Als je gesolliciteerd hebt naar een nieuwe functie en al lopende de procedure vallen jouw naam en die van de andere kandidaten – inclusief kansberekening – in de ochtendkrant te lezen. Of: als je relatie dramatisch is gestrand en je je ex een tijdje wil ontwijken …ja dán. Maar het gebrek aan anonimiteit vergroot ook de veiligheid. De auto hoeft niet op slot want de schipper van de veerboot weet immers precies wie achter het stuur hoort te zitten.

Is er dan niks wat beter kan op Åland?  – bedenktijd –  Nou misschien dan toch dit: Ålanders zitten vanwege hun kennis van scheepvaart over de hele wereld maar steeds meer komt de wereld ook naar Åland. We zouden gastvrijer kunnen zijn, minder bang.

Beste medelålänning, nu verslik ik me in mijn appelsap. Meer welkom had ik me hier niet kunnen voelen.    – bescheiden schouderophalen – Tack.

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Uitgelezen kans foto

Försök att översätta till Svenska

LEVANDE BOK

Medelålänningen består faktiskt inte. Ändå träffade jag honom, på Torget i Mariehamn, på självstyrelsedag. Fredsinstitutet serverade äppelmust och Ålandspannkaka och i en stånd utlånades ’levande böcker’. Det var tillfälligt min sista dag på Åland och en bra chans att kolla mina intryck av öborna. Därför valde jag historian av en ’medelålänning’. Jag fick låna honom – en mycket trevlig, blond man i fytioårsåldern – en kvart, om jag bara skulle lämna honom tillbaka i gott skick.

Vet Ålänningar att en krig förs i Syrien och att Theresa May manövrerar sig igenom tuffa brexitförhandlingarna? Jo, det vet de väl bra. De reser, tittar tv:n och rör sig på nättet; de är moderna, medvetna människor. Ändå behärskas deras liv inte av väldsnyheterna. Ålandstidningen och Nya Åland är fyllda med regionala nyheter – brand hos Holmbergs! – som slukas.

Är inte Åland för lite att bo på hela sitt liv? Efter tagit studenten lämnar många ungdomar Åland för att studera i Sverige eller fasta Finland. De som förälskar sig där ofta seglar med kärleksbåten tillbaka till Åland. För husen är stora, skolorna små, naturen är alltid näre och faran långt bort. Tidigare kontakter återupptas enkelt. Idealt för en familj med små barn.

Det låter dock lite pressande; samma ställe, samma folk. Ibland: jo! Om man söker jobb och redan under procedur läsas ditt och konkurrenternas namnen i dagbladet, inklusive chansberäkningen. Eller: om din relation strandat dramatiskt och du vill undvika ditt ex …jo då! Men brist av anonimität gör tryggheten större. Bilen behövs inte låsts, skepparn på färjan vet ju exakt vem bruker sitta bakom ratten.

Finns det då inget som kan förbättras på Åland?  – tänkestid –  Okej, kanske det här: Ålänningar befinner sig över hela världen, på grund av deras sjöfartskunskap, men allt oftare kommer världen också till Åland. Vi skulle kunna vara nog mer gästfria, mindre rädda.

Kära medelålänning, nu tror jag kvävas av min äppelmust. Ingenstans kunde ja ha känt mig mer välkommen än jag gjorde här på Åland!  – en blyg axelhöjning – Tack.

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , ,

NONSENS

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

In 1638 richtte de wispelturige maar zeer intelligente Zweedse koningin Kristina een postroute op van Stockholm naar Finland, toen nog deel van het enorme Zweedse rijk. De route liep dwars over de Ålandeilanden. Speciaal daarvoor aangestelde boeren vervoerden brieven en pakketten in estafettevorm per boot, paard en zo nodig per slee van Eckerö naar Vårdö en andersom. Vooral ’s winters waren de omstandigheden bar en het aantal weduwen langs de route was dan ook hoog.

Tussen 1809 en 1917 waren Finland en Åland deel van het Russische tsarenrijk en werd in Eckerö het Post- en tullhus gebouwd. Een protserig pand in empirestijl; een grensmarkering en statement van de Russische overheerser. Tegenwoordig vind je er het postroutemuseum, een bijzondere chocolaterie, galerie en een fijn café.

Het is weekend. Terwijl de Ålanders met zakken houtskool en bijbehorende grillworstjes naar hun buitenhuisjes zijn vertrokken maak ik een wandeling over Eckerö. Het bos heeft in dit late, koude voorjaar een blauw-wit tapijt van leverbloempjes en bosanemoontjes. Het haventje van Käringsund is een plaatje en de uitzichten over klippen en zee roepen existentiële vragen op. “Went schoonheid?” “Raakt een plek waar het leven zo hard was, zijn nare bijsmaak ooit kwijt?” En even zo fundamenteel: “Zal ik nog even een wc opzoeken voordat ik de bus terug neem?”

Goed plan – die wc – want daardoor maak ik in het tolhuiscafé kennis met Michael. Hij is professor aan het Berklee College of Music in Boston, schrijft literatuur voor volwassenen en kinderen en woont deze meimaand als ‘artist in residence’ in het Post- en tullhus. Michael maakt ook nonsensgedichten; poëzie die wel betekenis suggereert maar feitelijk geen betekenis heeft. Omdat ze ‘taalloos’ zijn, worden zijn gedichten tot in India gehoord en begrepen. De klanken zijn vrolijk en grappig maar worden soms ook opruiend gebruikt, als een veilig  – want niet nader te analyseren –  protest tegen heerszuchtige machthebbers.

Michael luistert graag naar de taal en klanken van de mensen op Åland, zoals daar is het wonderlijke en veel gebruikte “schhhjúp!”, dat gewoon “ja” betekent maar de indruk wekt dat iemand schrikt en onmiddellijk stikt. Ook de verhalen van Tove Jansson, het Finse epos Kalevala en de bont gevlekte Ålandse rotsen prikkelen Michael tot nieuw werk.

Hier op deze historische plek, die symbool staat voor machtsvertoon maar ook voor communicatie, kan Michael hardop nieuwe nonsense uitproberen zonder dat hij voor gek verklaard wordt. De muren van het Post- en tullhus zijn daar dik genoeg voor. Ze zijn eeuwenoude getuigen, maar oordelen niet.

(meer over Michael Heyman en zijn nonsenspoëzie vind je HIER)

ig-logo-email meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Nonsense foto

Försök att översätta till Svenska

NONSENS

Året 1638 inrättade den fladdriga men mycket intelligenta drottningen Kristina en postväg mellan Stockholm och Finland, som då var en del av det stora svenska riket. Postvägen leddas tvärs över Ålands vattnet och öarna. Särskilda postbönder utsågs för att sköta posttransporten från Eckerö till Vårdö och tvärtom.  Det gjordes i stafettform; med roddbåt, häst och eventuellt med släde. Omständigheterna var farliga och slitsamma. Antalet änkor var högt.

Mellan 1809 och 1917 var Finland och Åland del av det ryska tsarriket och byggdes Post- och tullhuset i Eckerö. En kaxig byggnad uppförd i empirestil; en gränsmarkering, även rysk statement. Numera finns postrotemuseet, en chocolaterie, konstutställningar och ett café i byggnaderna.

Helgen kommit. Medan Ålänningarna  har åkt till sina stugor på landet vandrar jag över Eckerö. Skogen har en matta av Blå- och Vitsippor. Käringsunds hamn är förtjusande och vyerna över klipporna och havet framkallar väsentliga frågår. ”Kan man vänja sig vid skönhet?” ”Blir en plats där livet varit så hård, nånsin av med bitter eftersmak?”  Men lika fundamentellt: ”ska jag till toa innan jag tar bussen hemåt?”

Bra plan, med toaletten, för nu träffar jag i tullhusets café Tsarevna av en slump Michael. Han är professor hos Berklee College of Music i Boston och forfattare av romaner och barnböckar. Under hela maimånaden bor han som ’artist in residence’ i Post- och tullhuset. Michael gör också nonsensdikter; poesi som suggererar meningen men faktiskt är betydelselös. För att de är typ ’utan-språk’ hörs och förstås sina dikter till och med i Indien. Klangerna är glada och lustiga men ibland även används retande, som en trygg – för inte verklig analyserbart- protest mot makthavare.

Michael tycker om lyssna till ållänningars språk och uttalande, som för exempel det underliga och mycket användade ”schhjúp!”, som betyder ”ja” men ger intrycket att någon skrämms och omedelbart kvävs. Ytterligare inspirerar Tove Janssons böckar, Finska epos Kalevala och brokiga fläckmönstren på Ålands klipporna honom att göra ny poesi.

På den här historiska plats, som är typ symbol för makt men även för kommunikation, kan Michael testa sina dikter högt utan att förklaras galen. Post- och tullhusets väggarna är nog tjocka. De vittnar sedan seklar men dömer ingen.

(Mer om Michael Heyman och nonsensepoesi hittas HÄR)

ig-logo-email flera bilder finns på Instagram – svenska smulor

Getagged , , , , , , , , , ,

Met de neus vooruit

(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Experience marketing is het antwoord van retailers op de moordende concurrentie van onlineshops. In net Nederlands: winkelen moet tegenwoordig een beleving zijn. Maar hoe dan?

Op naar Vårdö, Åland. Verwacht geen fraaie etalage, geen licht- en geursensaties en al helemaal geen “foodcourt”. Verwacht ook geen nostalgie in een karakteristiek pand. K-market huist in een vaalgeel gebouwtje dat met welgeteld één pot geraniums is opgeleukt.

De zakken potgrond liggen alvast buiten, dat scheelt je als klant een hoop gesjouw. Direct bij binnenkomst kies je rechtsom of linksom. Daarna is er geen weg meer terug. Zeker als rugzakdrager is keren in het gangpad uitgesloten zonder daarbij een blik bonen of pot augurken uit de overvolle schappen te stoten. De truc is met de neus vooruit rustig van de rijst, via de tandpasta en havermoutkoekjes naar regionale specialiteiten te schuifelen en te pakken wat je nodig hebt. Doe eventueel wat stappen achteruit of doe een tweede ronde, als je iets vergeten bent. Tegemoet komend winkelverkeer knik je vriendelijk toe, waarna vanzelf duidelijk wordt wie plaats gaat maken.

Brood en vleeswaren worden vers verpakt. Schrik niet als het meisje dat vriendelijk je ham staat te snijden plots wegrent naar buiten, naar de benzinepomp. Ze noteert de begin- en eindstand van de meter en rekent op een kladje uit wat de klant dient te betalen. Daarna wast ze haar handen en helpt je vrolijk verder.

Voor post- en bankzaken is een apart loket, waar je trouwens ook medicijnen kunt afhalen. Hier geen privacystreep op de vloer. Bij drukte wacht je netjes op de plastic stoel of je snuffelt wat rond tussen cadeau-artikelen en ansichtkaarten.

Buiten staat, als een monument, een werkende telefooncel. Die is van buiten behangen met dorpsmededelingen en binnen voorzien van een ouderwetse telefoonklapper, toeristische tips en een gastenboek. Ook de uitslag van de laatste plaatselijke verkiezingen is hier te lezen. Waardoor voor iedereen duidelijk is dat tegenwoordig Anders Englund, boer uit Grundsunda,  fungeert als ‘kommunfullmäktige” op deze dunbevolkte eilandjes.

Meer dan 25 jaar lang waren Krister och Riitta Johansson eigenaren van de winkel. Ze beschouwden hun zaak niet als een baan maar als een levensstijl en dat is door hun opvolgers begrepen. K-Market Vårdö is een winkel waar je brood koopt maar waar ze ook zullen helpen als je de bus hebt gemist, je mobiel in de Sandösund is gevallen of als je een pleister en wat aanspraak nodig hebt.

Als dat geen winkelbeleving is.

(Meer foto’s bij deze columns vind je tegenwoordig op Instagram: svenska_smulor)

winkelbeleving-foto

Försök att översätta till Svenska

MED NÄSAN FRAMÅTVÄND

Experience marketing är retailers svaret på den ökada konkurrensen från webbutikerna. På klar svenska: handla ska numera vara en upplevelse. Men hur då?

Låt oss gå till Vårdö, Åland. Förvänta inga fina skyltfönster, inga ljus- eller doftsensationer och visst ingen “foodcourt”. Förvänta ingen nostalgi etablerat i en vacker träbod heller. K-Market finns i en liten, blekgul byggnad som prydes med inte mer än en kruka Pelargonier.

Säckarna planteringsjord ligger redan ute, vilket förebygger onödig kånkande. Direkt vid inträdet väljer du till vänster eller till höger. Sen finns det ingen väg tillbaka. Om du bär ryggsäck är det definitivt otänkbart att vända dig utan att knuffa burkar bonor eller saltgurkor ut ur fullpackade skåpen.

Tricket är att gå långsamt, med näsan framåtvänd, längs riz via havrekakor och tandkräm mot regional specialiteter och ta med dig allt du behöver. Gå ett steg tillbaka eller gå runt för andra gången, om du skulle ha missat något. Motkommande shoppingtrafiken hälsas med en vänlig nick, varefter någondera spontant gör plats.

Bröd och kött säljes nybakat och dagsfärsk. Förskräcks inte om flickan som vänligen skär upp din skinka plötsligt sticker ifrån, mot tankstället utanför. Hon antecknar mätarens start- och slutställning och beräknar summen kunden ska betala. Därefter tvättar hon händerna och hjälper dig vidare.

Det finns en separat biljettlucka för bank- och postärenden, där du även hämtar dina läkemedel. Golvmärkningstejp för att skydda privacy anträffas inte. Om det skulle finnas flera kunder så sätter du dig på plaststolen eller snokar runt lite genom presentartiklar och vykort.

Ute står, som ett byggnadsminne, en fungerande telefonkiosk. Den är tapetserat med lappar meddelanden från byn. Inne är den försedd med en gammaldags adressbok, turistinformation och en gästbok. Även komumunvalets utslaget läses här.  Så där blir det tydligt för alla att numera Anders Englund, jordbrukare från Grundsunda, är anställd som ‘kommunfullmäktige’ på de här tunnbefolkade små öarna.

Under drygt 25 år ägde Krister och Riitta Johansson butiken. De betraktade affären inte som ett jobb men väl som en livstil och detta förståtts av deras efterträdare. K-Market Vårdö  är en butik där du köper bröd men där man också hjälper dig om du missade bussen, tappade mobiltelefon i Sandösundet eller behöver ett plåster och lite trevnad.

Vilken shoppingupplevelse!

(Flera dessa kolumner tillhörande bilder hittar du numera på Instagram: svenska_smulor

Getagged , , , , , ,