(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Waarom staat er midden in een van-god-en-alleman-verlaten bos, verscholen tussen hoge bomen een muurtje? Dat wil ik weten.

We schrijven 1870. Zweden kampt met misoogsten, honger en het liberale Amerika lonkt. De grond moet er nog ontgonnen worden maar is goedkoop. Op de prairies ontstaan Zweedse enclaves en na elke brief met succesverhalen besluiten weer nieuwe gezinnen hun geluk aan de overkant van de oceaan te zoeken. Nooit was de emigratiestroom zo groot.  

Karl Petter Olsson moet een man geweest zijn die niet afwacht maar aanpakt. Een pionier die het risico niet schuwt. Ook hij maakt de oversteek naar het Nieuwe Zweden.

De statistieken tellen tussen 1850 en 1920 ongeveer anderhalf miljoen emigranten, waarvan een vijfde deel uiteindelijk weer terugkeert naar het vaderland. Karl Petter is zo een spijtoptant. Toch, eenmaal terug, laat hij zijn hoofd niet hangen. Hij is jong, sterk en heeft een plan.

Hij bouwt een boerderij, bovenop Hallandsåsen, dat een wildernis is van dichte bossen, rotsige, steile hellingen en zompig hoogveen. Maar er loopt een beek, er is iets van te maken als hij maar aanpakt. Karl Petter verzamelt stenen, sleept en stapelt ze tot stevige muren. Hij wil indruk maken. In Amerika heeft hij gezien hoe het vee leeft in een stal op de begane grond en het gezin op de verdieping daarboven. Zo moet het worden, nooit eerder vertoond in Zweden. Hij heeft alleen tijd nodig en moed. Zoeken, slepen, stapelen. Zoeken, slepen, stapelen. Zoeken, slepen …

Ze gaat het prachtig vinden, Elise, hij heeft al een tijdje een oogje op haar. Aanspreken durft hij niet maar hij knikt haar vriendelijk toe als hij haar tegenkomt op de lange weg naar Koarp. In zijn dromen kookt ze voor hem en helpt ze op het land. Hij gaat haar vragen zodra de boerderij klaar is. Elise Karlsdotter van Långhult nummer 5. Hun vee beneden, zijzelf en hun kinderen boven.

Keihard kan het leven zijn, zeker voor pioniers. Terwijl Karl Petter sleept en stapelt tot zin rug er zeer van doet, is Nils Svensson hem voor en trouwt met Elise Karlsdotter. Zijn het haar ogen, is het haar lach of toch het land van haar vader? Geen idee wat deze vrouw onvervangbaar maakt. Feit is dat Karl Petter direct stopt met bouwen en verdwijnt. Op zoek naar nieuwe dromen.

Waar ik naar kijk is het werk van een ware kolonist.

(Met dank aan Munka –Ljungby hembygdsförening)

PIONJÄR

Försök att översätta till svenska

Vad är det för kallmur som finns här, mitt i denna övergiven skog? Detta vill jag gärna veta.

Vi skriver år 1870. Sverige drabbas av flera missväxtår, folk svälter och liberala USA lockar. Marken där måste röjts men är billig. På prairien upppstår svenska enklaver och varje brev som korsar Atlanten och berättar om succéer leder till att ny folk söker efter lyckan på andra sidan oceanen. Aldrig tidigare har så många lämnat Sverige.

Karl Petter Olsson måste varit en man som hellre ta itu med saker än att avvakta vad som händer. En pionjär som inte befarar att ta liten risk. Även han stiger på båten till Nya Sverige.

Statistikerna räknar att ungefär 1,5 miljoner svenskar lämnade Sverige från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal. Omkring en femtedel av dem återvände. Också Karl Petter ångrar sig. Men tillbaka i sitt hemland ger han sig ändå inte. Han är ung, stark och har en plan.  

Han bygger en bondgård, i Hallandsåsen, som är en vildmark med tät skog, berg, branter och sumpig högmossa. Men det finns en bäck, det kommer funka bara om han sätter igång. Karl Petter sammlar stenar, släpar och staplar och formar rejäla murar. Han vill imponera. I USA såg han att fäet stod i stallet på bottenvåningen och bostaden fanns ovanpå.  Så ska det bli, han kommer presentera en bondgård i amerikansk stil. Han behöver bara tid och mod. Samla, släpa, stapla. Samla, släpa, stapla. Samla, släpa …

Hon kommer uppskatta bondgården, hon Elise. Han är förtjust i henne ett tag nu. Han vågar inte tilltala henne men nickar vänligast om de träffas på den långa vägen mot Koarp. I hans drömmar lagar hon mat åt honom och hjälper till på gärdet. Han kommer fria till henne så snart som allt är klart. Elise Karlsdotter från Långhult nummer 5. Fäet på bottenvåningen, de själva och deras barn ovanpå.

Livet kan vara riktigt hårt, visserligen för pionjärer. Medan Karl Petter släper och staplar tills ryggen värker, är det Nils Svensson som friar till Elisa och gifter sig med henne. Är det hennes ögonen, hennes leende eller ändå marken hennes far äger? Ingen aning vad gör att hon är oersättlig. Faktum är att Karl Petter omedelbart lägger ner sitt bygge och försvinner. På väg mot nya drömmar.

Stenarna jag tittar på är arbetet av en riktig kolonist.

(Källa: Munka –Ljungby hembygdsförening)