(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON )

Quarantaine op het platteland is voor aanpakkers. De moestuin moet gespit en het onkruid tussen de bloemen gewied. Om straks te kunnen oogsten gaan de zaailingen binnenkort de volle grond in. De schuur en tuinmeubelen smeken om een nieuwe verflaag. Fysieke arbeid als compensatie voor het leven dat zich momenteel nogal digitaal afspeelt.

Maar buiten leven is ook: wakker worden met de geur van seringen en een jonge kater die opschepperig de hoogste boom inklimt. Of thee drinken in de kas, tussen de prille basilicum, paprika en jonge tomaten. Ik tel mijn zegeningen. 

Vorige week bingewatchte ik de door de SVT uitgezonden serie ‘Hjälp, vi har köpt en bondgård!’, ofwel: ‘Help, we hebben een boerderij gekocht!’ Een jaar lang volgen we het gezin van televisiepersoonlijkheden Kalle en Brita Zackari die hun Stockholmse stadsleven verruilen voor het platteland.

Niet gehinderd door enige kennis van dierhouderij, land- of bosbouw maar gezegend met aanstekelijke humor en optimisme, koopt het stel een boerderij. Hulp organiseren ze zelf. Opa klimt het lekke dak op en oma geeft breiles. Als binnen één etmaal de schapen tíen keer uitbreken helpen de buren geduldig mee ze te vangen terwijl in de broedmachine van ‘Höns-Jeanette’ (‘kippen-Jeanet’) de eieren in kuikens veranderen. En hoewel Kalle met een eigen boomzaagmachine zo blij is als een jochie met een traptrekkertje, is het vakmanschap van vriend Magnus nodig om het door Brita zelf ontworpen keukenblok te timmeren.

Op stereotype rolpatronen kunnen we het stel niet betrappen. Hij hanteert de kettingzaag net zo goed als zij en beiden oogsten uit de tuin, waarna zij – heel erg zwanger – liefst kersenlikeur maakt en hij – niet zwanger – ingelegde augurken.

We zien frustratie over hazen die de moestuin plunderen, trots over onvermoede vaardigheden en er is zorg voor dat wat afwijkt. Zoals voor ‘Karate-benis’ (‘karatebeentje’), het kuiken dat met een dwars uitstaand pootje opgescheept zit. De krachtige naam typeert de spirit van de kersverse boeren.

Hardcore landbouw wordt het niet, de schaalgrootte is beperkt, lees: amper zelfvoorzienend. Gelukkig want: reëel. Wel wordt op een vermakelijk manier duidelijk hoeveel beter je eten smaakt of je gebreide muts staat als je er zelf wat moeite voor gedaan hebt. En zo is de serie onverwacht actueel. Immers, deze coronatijd prikkelt na te denken over onze complexe, geïnternationaliseerde en kwetsbare voedselketen.

Hoezo Aziatische gojibessen, kom maar door met de zomerkoninkjes uit de buurt … en met seizoen twee alsjeblieft!

(Je kijkt de serie via SVT Play, de trailer zie je HIER)

Försök att översätta till svenska

KARATE-BENIS

Karantän på landet är för de som gillar att slita. Grönsaksträdgården måste grävas och ogräset mellan blommorna tagits bort. För att kunna skörda senare i sommaren måste fröplantor sättas i jorden snart. Uthuset och trädgårdsmöblarna skriker på att bli ommålat. Fysiskt arbete som kompensation för det digitala livet vi numera lever.

Men att bo på landsbygden är också: att vakna av syreners doft och en kattunge som klättrar skrytande i högsta träden. Eller att dricka en kopp te i växthuset, bredvid de små basilika, paprika- och tomatväxter. Jag känner mig mycket lyckligt lottad.

Den senaste veckan bingewatchade jag SVT-serien ‘Hjälp, vi har köpt en bondgård!’.  Under ett år följar vi Brita Zackari och Kalle Zackari Wahlström, som byter Stockholms stadslivet till ett liv på landet.

Ohindrad av någon kunskap om djurhållning, jord- eller skogsbruk men välsignad med smittsam humor och optimism, köper paret en bondgård. Hjälp organiserar de själv. Farfar kliver upp det läckande taket och mormor lär Brita att sticka. När fåren rymer tio gånger i ett dygn, finns det tålmodiga grannar som hjälper till fånga, medans ’Höns-Jeanettes’ äggkläckningsmaskin förändrar ägg i kycklingar. Och trots att Kalle är lika glad med sitt sågverk som en liten pojke med en sparkbil traktor, behövs vännen Magnus’ handverk för att snickra köket, vilket Brita designade på egen hand.

Ingen chans att ertappa paret på traditionella kvinno-/mänroller. Han hanterar motorsågen lika duktig som hon och både två skördar frukt och grönsaker, varefter hon – “väldigt väldigt gravid” – helst gör korsbärslikör medan han – inte gravid – lagar inlagd gurka.

Vi ser frustration om harar som förstör grönsaksträdgården, stolthet över oväntade färdigheter och omsorg om detta som viker av. Såsom om nyfödda kycklingen som har ett ben som står tvärs ut och får namnet ’Karate-benis’, typiskt för böndernas positiva attityd.

Hardcore landbruk blir det inte, skalan är ju begränsad, läs: knappast självförsörjande. Bra, för det är realistiskt. Nog blir det tydligt på ett mycket amuserandet sätt hur mycket bättre din mat smakar eller din mössa uppskattats om du måste besvära dig. Så där är serien oförmodat aktuell, med tanka på hur coronatiden tvingar oss fundera om vår komplexa, internationaliserade och sårbara matkedjan.

Hur då asiatiska gojibär? Traktera mig närodlade jordgubbar … och säsong två med Kalle och Brita, tack!

(Programmet finns på SVT Play, trailer ses HÄR)