(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON )

Al maanden jaag ik het aantal views van de website happyrail.com omhoog, op zoek naar de meest comfortabele treinreis van Nederland naar Stockholm. Helaas is van geluk bepaald nog geen sprake, doorgaans haak ik zuchtend af.

Natuurlijk, alles is relatief. Tegen het vliegtuig heeft de trein geen schijn van kans. Maar vergeleken met een autorit duurt een treinreis ongeveer even lang en valt € 95 voor een enkeltje mee, afgezet tegen pakweg de € 80 aan benzine voor onze hybride. Verschil: de onrust van de vele overstappen en daardoor te missen aansluitingen.

Hunkerend naar praktische treinreistips kwam ik op een herfstachtige oktoberavond in het prachtige, intieme theater van Varberg terecht. De plaatselijke ‘Föreläsningsförening’ biedt daar wekelijks lezingen, met intrigerende titels als ‘de textielcultuur van het Peruaanse schiereiland Paracas’ of ‘het belang van tuinieren in de Zweedse vrouwenbeweging in de vorige eeuw.’  ‘Neem de trein’ stak daar als thema aantrekkelijk helder tegen af.

Per J. Andersson, een bekende Zweedse reisjournalist, begon de avond met een vermakelijk stukje historie over de aanleg van spoorwegen in het grote land Zweden en toonde nostalgische plaatjes van oude locomotieven. Enigszins ongeduldig wachtte ik af.  Andersson reist veel met de trein en heeft een voorliefde voor India. Als je dat aankunt ben je een serieus te nemen ervaringsdeskundige. Had ik iets simpels over het hoofd gezien op happyrail.com? Kon het allemaal wél makkelijker? 

Helaas. Mijn gezucht bleek gerechtvaardigd. Lange afstandsverbindingen en nachttreinen zijn veelal verdwenen en aansluitingen zijn – inderdaad – niet gegarandeerd vanwege vertragingen. In Zweden zelf is het bovendien ongunstig dat “tig” verschillende bedrijven verantwoordelijk zijn voor elk een eigen aspect van het treinvervoer. Mocht je trein gestrand zijn dan moeten die, stuk voor stuk, toestemming geven om door te mogen rijden. En dat kan even duren.

Dank aan Per Andersson voor de interessante avond. Maar van dit soort kennis wordt de reiziger niet vrolijk.

Ik hou van treinreizen. Ooit, ik was een twintiger en in opleiding tot eindeloos geduldig en begripvol hulpverlener, wilde ik zelfs conducteur worden. Hoe overzichtelijk zou het zijn gewoon volgens de dienstregeling te fluiten en vertrekken – jammer dan, die slechte jeugd.  Nu echter hoop ik juist vurig op empathie van de railbeheerders. Want niet iedereen bezit het reisoptimisme van Per Andersson of het doorzettingsvermogen Gretha Thunberg.

Alsjeblieft, regel het: Amsterdam – Kopenhagen in één rit! Vandaar kan ik verder.

Försök att översätta till svenska

EMPATI

Websidan happyrail.com måste väl ha en stor ökning av views sedan jag, i några månader, försöker hitta den mest komfortabla tågresan från Nederländerna till Stockholm. Tyvärr känns ännu ingen lycka alls, vanligtvis sluter sökningen med en djup suck.

Okej, allt är relativt. Jämfört med flyget har tåget ingen chans. En bilresa däremot, tar ungefär lika mycket tid som en tågresa.  För tågresan betalas typ €95 medan bensinen för vår hybridbil koster typ samma summa.  Skillnaden är framförallt oron som tillhör mängden tågbyten och risken att missa anslutningar på grund av förseningar.

Längtande efter några nyttiga tågresetips anmälde jag mig en höstig oktoberkväll i Varbergs fina, intima teater. Lokala Föreläsningsföreningen bjuder varje veckan på föreläsningar som har fascinerande ämnen såsom ’Om Paracas textil och kultur i Peru’ eller: ’Trädgårdsodlingens roll inom förra sekelskiftets kvinnorörelse.’ Titeln ’Ta tåget’ konstrasterade som ytterst klart.

Per J. Andersson, känd svensk resejournalist, började kvällen med en roande berättelse om järnvägens historia i Sverige och visade nostalgiska bilder med gamla lok. Lite otåligt avvaktade jag. Andersson rest tåget till och med i Indien. Om man förmår detta är man värd att tas på allvar som erfarenhets-sakkunnig. Hade jag missat något på happyrail.com? Fanns det enklare resemöjligheter ändå?

Sorgligt nog inte. Andersson bekräftade allt jag själv kommit fram till. Långdistansförbindelser och många internationelle natttåg försvinnat och anslutningar är verkligen inte garanterad på grund av förseningar. I Sverige spelar det dessutom roll att för många olika företag svarar för varje en annan del av tågresan. Skulle din tåg stranda, krävs det tillstånd av alla inblandade innan resan kan fortsättas. Vilket kan ta en stund.

Tack, Per Andersson, för en intressant kväll. Men en sån kunskap gör tågresenärer inte direkt lyckliga.  

Jag tycker om resa med tåg. Någon gång, jag var tjugoåring och bildades ut som evig tålmodig och förstående vårdgivare, ville jag till och med bli konduktör. Det vore så översiktligt att bara vissla och avresa enligt tidtabellen – eländig barndomstid eller inte. Men idag hoppas jag dock häftigt kunna räkna med järnvägsföretags empati. Inte alla är ju rese-optimister såsom Per Andersson eller står på sig såsom Gretha Thunberg.

Alltså, snälla, ordna Amsterdam – Kopenhagen i ett sträck! Därifrån klarar jag mig.