(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Mijn bed staat tijdelijk in een museum, meer precies: Ålands Kulturhistoriska Museet i Mariehamn. De eerste nacht schrok ik wakker van de condensunit die luid brommend aansloeg. Er is hier, na een ingrijpende verbouwing vorig jaar, behoorlijk geïnvesteerd in klimaatbeheersing. Kunst en historische objecten vragen daarom, anders vergaat het oude munten als roestige spijkers en veranderen nostalgische feestjurken in vlokjes. Want motten en schimmels zijn dol op wol en linnen, zilvervisjes kwijlen bij het zien van papier en licht verbleekt alles wat het leven ooit kleur gaf.

Elk type collectie heeft zijn eigen plaats en eigen omgangsregels. Boeken en documenten liggen in een donker, droog archief. Het magazijn met allerhande oude voorwerpen kom je niet in zonder toegangscode en plastic overschoenen, en voor de textielcollectie bestaat een goed gerubriceerd depot waar niemand in- of uitgaat zonder eerst zelf zo ongeveer chemisch te zijn gereinigd.

Kleden zijn een paradijs voor diverse ieniemini onderkruipseltjes. Daarom krijgt de “brudrya” uit 1865 een uitvoerige check. De pH-meting brengt slecht nieuws; het verouderingsproces van het kleed gaat hard en een waterwassing zal nodig zijn om dit te vertragen. Aan mij de eer om deze “rya”, die als deken in bed gebruikt werd, eerst te stofzuigen. Met een speciaal gefilterd apparaat en veel geduld beweeg ik van links naar rechts, van boven naar onder, over achter- en voorkant.

Ondertussen fantaseer ik over de 17-jarige Anna Serafia Karlsdotter uit Bertby, die zelf de schapen scheerde en de wol  kaarde, spon, verfde en twijnde voordat ze begon te knopen aan haar deken. Waarschijnlijk was de brudrya de inbreng voor haar aanstaande huwelijk en is het uitbundige bloemmotief een combi van kleuren en vormen die voorkwamen op de kleden uit beide ouderlijke huizen. Dacht Anna tijdens het knopen verlangend aan haar geliefde of was het een verstandshuwelijk? En hoe ging het toe in de Ålandse winters, in de nachten dat de storm om het huis huilde en de golven tegen de klippen beukten? Als haar lichaam rustte na het harde werken, bad ze dan tot God dat haar man veilig van zee terug mocht keren? Als de kou niet te harden was, kropen haar kinderen dan tegen haar aan, onder die zware wollen deken?

Oeps, focus! Dit klusje vraagt om aandacht. Een simpel foutje kan onherstelbare schade geven. Verder dromen mag, als ik me vannacht omdraai onder mijn comfortabele, frisgewassen, donzen dekbed.

Meer foto’s vind je op Instagram – svenska smulor

Försök att översätta till Svenska

NIGHT AT THE MUSEUM

Min säng står tillfälligt i ett museum, mer precis: i Ålands Kulturhistoriska Museet i Mariehamn. Första natten förskräcktes jag av condensmaskinen som sätte sig igång med ett högt ljud. Man har grundligt satsat på klimatbehärskning, under den omfattande renoveringen ifjol.

Konst och historiska föremål kräver det. Annars går det för gamla mynt såsom för rostiga spikar och förändras nostalgiska festklänningar till flingor. För fjärilar och svampar gillar ull och linne, papper får silverfiskar dregla i mungipan. Och ljus bleker allt som tidigare gett livet färg.

Det är därför att varje typ sammling har sin egen plats och sina egna umgängesregler. Böcker och dokument ligger i ett mörkt, torrt arkiv. Magasinet där olika gamla föremål finns kommer man inte in utan entrékod och skoskydd på och textil bevaras i en depå där ingen går in utan att typ kemtvättat sig själv.

Filtar är ett paradis för olika pyttelite småkryp. För den skul ska ”brudryan” från 1865 forskas noggrant. PH-mätningen berättar dåliga nyheter; åldrandet går snabbt och vattentvättning krävs för att fördröja den där processen. Innan det, får jag ären att dammsuga den hår ryan, som användades i sängen. Med mycket tålamod rör jag från vänster mot höger, upåt och nedåt, över framsidan och baksidan.

Under tiden fantaserar jag om 17-åriga Anna Serafia Karlsdotter från Bertby, som klippte fåren, kardade, spann, färgade och tvinnade ullen innan hon började knyta sin rya. Antagligen var brudryan ett bidrag till hennes kommande äktenskap och var det livliga blommönstret en kombination av färger och formar som förekom på ryarna från både föräldernas husen. Längtade Anna till hennes älskare medan hon knöt eller var äktenskapet arrangerat?  Och hur gick det till i Åländska vintrarna, på nätterna när det blåste kraftigt och vågorna slog våldsamt mot klipporna? När hennes kropp vilade efter slitsamt arbete, bad hon Gud att han måtte låta komma hennes man tryggt hem ifrån havet? Om hennes barn höll inte ut med kylan, kröp de tätt intill henne, under den där tjocka, tunga rya?

Obs, fokusera! Det här arbetet krävs uppmärksamhet. Ett enkelt fel kan leda till skador man säkert inte lyckas återställa. Jag får drömma vidare, inatt, när jag ligger under mitt nytvättat duntäcke.

Flera bilder finns på Instagram – svenska smulor