(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

In de bossen bij Ängelholm komt me, op een snikhete julidag, een bezwete en zwaar hijgende vijftiger in stevig tempo tegemoet. In Skånsk dialect vraagt hij of ik zijn wit gevlekte hond gezien heb. Spijtig schud ik mijn hoofd en vervolg ik het pad naar het UFO-monument. – Het wat? – Het U-F-O-monument.

Op 18 mei 1946 fietst Gösta Carlsson, 28 jaar, naar zee om vogels te spotten. Vanwege de invallende schemering heeft hij net zijn hoofdlamp aangeknipt als tot zijn grote schrik een vreemd object voor hem opdoemt. Gösta herkent een telescoopmast, een landingsgestel en enkele ruimtewezens. Hij concludeert dat het om een UFO moet gaan. Als het ruimteschip weer is opgestegen ziet Gösta dat zijn hele lichaam bedekt is door een laag gouden poeder; berkenstuifmeel.

Het bizarre voorval inspireert hem een preparaat tegen prostaatproblemen te ontwikkelen dat gebaseerd is op stuifmeelpollen; handel die hem uiteindelijk miljoenen oplevert. Daarvan bouwt Gösta een nieuw ijsstadion voor Ängelholm en haalt hij Zwedens beste ijshockeyers over om voor Rögle BK te komen spelen. Deze sponsoractie ‘avant la lettre’ verandert hem van een zonderlinge eenling in een succesvol ondernemer, bijgenaamd ”de Pollenkoning.” Vijfentwintig jaar lang houdt hij zijn mond over de herkomst van zijn kennis, bang om niet serieus te worden genomen.

Tussen de berkenbomen waar Gösta zijn UFO ontdekte, staat nu een miniatuur en markeren betonnen cirkels de landingssporen van het toestel. Dankbaar voor de schaduw, rust ik er even uit. Dan, alsof ze Laika de ruimtehond zelf is – die dol van levensvreugde wil duidelijk maken dat ze – tegen alle eerdere berichtgeving in – haar eenzame testvlucht in de Spoetnik2 anno 1957 wél overleefd heeft – en gewoon is overgestapt op Mars Centraal Station naar een UFO met bestemming Siberië –  welke ongelukkigerwijs op de Siberiëweg in Ängelholm landde in plaats van op de bevroren Russische thuisbasis.….  Nou zó wanhopig enthousiast dus ongeveer, racet een wit gevlekte hond rondjes om het UFO-monument van Gösta Carlsson. Op de naam Laika reageert ze jammer genoeg niet.

Het is té warm, ik keer om. Terug bij de bosrand wacht me een verrassing: ‘Laika’ heeft haar baasje gevonden! Was Gösta Carlsson nou een slimme, theatrale zakenman of juist een maffe zonderling die eenvoudig zo sterk in iets geloofde dat het een succes werd? Baaslief haalt diplomatiek zijn schouders op: “iedereen mag geloven wat-ie wil.” En zo is het.

Försök att översätta till Svenska

LAIKA OCH POLLENKUNGEN

En väldig varmt julidag i Ängelholms skogerna, kommer en svettig och tungt flämtande man i femtioårsåldern gående mot mig med snabba steg. På skånskan frågar han om jag har sett sin vitfläckad hund. Jag skakar på huvudet -”jag är ledsen”- och följer stigen vidare rikning mot UFO-monumentet.  -Vad?-   U-F-O-monumentet.

Det var den 18 maj 1946 och Gösta Carlsson, 28, cyklar ut till havet för att observera fåglar. Det börjar skymma och han har precis tänt sin pannlampa då han skräms av ett konstigt objekt som dyker upp framför honom. Gösta urskiljer en teleskopmast, ett landningsställ och några utomjordingar. Han konkluderar att det måste väl handla om ett UFO. När rymdskeppet har stigit upp, upptäcker Gösta att hans hela kropp är täckt av ett gult pulver som visar sig vara björkpollen.

Bisarra händelsen inspirerar honom att utveckla ett naturligt pollenpreparat mot prostatit; på det han förtjänar miljoner.

Med dessa miljoner finansierar Gösta en ny ishall i Ängelholm och övertalar han sveriges bästa hockyspelare att komma representera Rögle BK.  Han som var typ kuf blev, genom det här sponsorengagemanget ‘avant la lettre’,  en framgångsrik företagare, med smeknamnet “Pollenkungen.” I 25 år håller han tyst om hur han kom till sin kännedom, rädd för att inte tas på allvar.

Mittemellan björkarna där Gösta stod framför sitt UFO, står numera en miniatyr och markerar betongcirklar rymdskeppets landningsspår. Tacksam för att det finns skugga, vilar jag lite där. Då, som om hon är själv rymdhunden Laika – som känner sig euforisk av livsglädje och vill tydliggöra att hon – tvärtemot tidigara nyheter – visserligen överlevde hennes ensam testuppskjutning i Sputnik2 året 1957 – och bara bytte på Mars Central Station till ett UFO med destination Siberien – som olyckligtvis landade på Siberienväg i Ängelholm i stället för på den frusna ryska hembasen…  Alltså, typ så ursinnigt entusiastiskt, rusar en vitfläckad hund runt Gösta Carlssons UFO-monumentet. På namnet Laika reagerar hon, tyvärr nog, inte.

Det är sjukt varmt, jag går tillbaka. Vid skogskanten överraskes jag: ‘Laika’ har hittat sin husse! Var Gösta Carlsson en smart, teatralisk  företagere eller en krumelur som helt enkelt hade en så stark tro på sin sak att den blev till en riktig succeé? Hussen lyfter axlarna: “alla får tro vad de vill.” Och så är det.