(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Ze gaat al vele jaren met ons op reis en eigenlijk kun je je geen beter gezelschap wensen; haar sympathieke verschijning doet onmiddellijk ontspannen. Giechelende pubermeisjes willen met haar op de foto en de schipper van een veerpontje knipoogt en zet ons gratis over. Mannen draaien eindeloos om haar heen voor ze naar haar leeftijd durven vragen. Eigenlijk gaat het ze maar om één ding: haar gewoon even aanraken.

Op de camping in Grisslehamn heeft ze al een paar uur in de zon staan flirten als ze beet heeft. Gesterkt door een borreltje of wat durven twee Finse mannen op leeftijd het aan: “wot ae nais bus!”  zeggen ze, met de duim goedkeurend omhoog. “Hou old?” In door drank verwrongen gebrabbel uiten ze zich goedkeurend over de kilometerstand en over de bewezen diensten bij het brandweerkorps van Drunen. Het is zoeken naar woorden met de beschonken mannen. Maar, zo stelt de meest expressieve van de twee luidruchtig vast:  “it doesn’t matter; we can mix dutch, svenska, english and finnish…we un-der-stánd each other …that’s good, that’s góód!.”  Hij kijkt erbij alsof we op het punt staan als bloedbroeders een pact te sluiten voor de rest van ons bestaan, enkel omdat we de liefde delen voor deze schoonheid op wielen.

Dat we al de volgende dag naar Åland zullen doorreizen stemt de heren droevig en opgewonden tegelijk.  “Åland! Jo men då måste vi ju visa alla fantastiska platser för er!” Pak een kaart en we vertellen waar het leuk is! Tussen wat folders vind ik een overzichtskaartje. Onze vrienden staren er naar alsof ze nog nooit in hun hele Zweeds-Finse leven zoiets onbenulligs hebben gezien. “Nejmen, dén funkar ju inte!” – diepe zucht –  Een paar slappe benen gaan op weg naar een auto om terug te komen met een prachtige, nieuwe wegenatlas. Verrassend trefzeker worden de bladzijden die Åland weergeven, – grrrrats grrrats – uit het boek gescheurd. “You can kéép it, you can kéép it”. Met een mengeling van verbazing en plezier nemen we een dag later, goed geïnformeerd, de veerboot naar Eckerö.

Dat is wat ze oproept, zelfs als ze in kruiptempo bergopwaarts of tegen de wind in het verkeer doet vertragen. Je kunt gewoon niet boos worden op haar gebreken en de tekenen van verval. Na een zwerftocht van weken heeft ze ons, zoals altijd, weer veilig thuis gebracht. Ze liep als een zonnetje en ach, opstartproblemen, die heb ik zelf ook wel es.

Försök att översätta till Svenska

RESESÄLLSKAP

Hon åkte med på våra resor i många år och det finns faktiskt inget bättre resesällskap; hennes sympatiskt utseende gör att man slappnar av omedelbart. Fnissande unga tjejer tar selfies med henne på bakgrunden och färjans skeppare blinkar åt henne och klargör att vi behöver inte betala för överfarten. Män i en viss ålder kan inte låta bli att cirkla runt henne ett bra tag innan de vågar informera efter hennes ålder. Egentligen har de bara ett enda behov: att beröra henne.

På campingen i Grisslehamn har hon ställt sig i härliga solljuset och flörtat några timmar innan hon  har succé. Med modet stärkt av några supar vågar två äldre finska gubbar stegen: “wot ae nais bus!” säger de, med tummen upp för godkännande. “Hou old?” Alkoholen gör deras uttalande lite konstig men vi förstår att mätarställning tilltalar dem och de beundrar bussens gjorda tjänster hos brandkåren i Drunen. Vi letar hårt efter riktiga ord med dessa berusade män. Men, så fastslår han som är mest uttrycksfullt: “it doesn’t matter; we can mix dutch, svenska, english and finnish… we un-der-stánd each other …that’s good, that’s góód!”  Han ger oss blicken som om vi precis har blivit blodsbröder för resten av våra liv, bara eftersom vi alla älskar den här skönhet på hjul.

Att vi ska avresa till Åland redan nästa dag gör våra finska vänner ledsen. Samtidigt brinner de för Åland: “Jo men då måste vi ju visa alla fantastiska platser för er. Ge oss en karta!” Mellan en stapel broschyrer hittar jag en liten översiktskarta. Vännerna stirrar på den som om de aldrig i livet har sett något så bedrövligt. “Nejmen, dén funkar ju inte!”  – djup suck – Ett par slappa ben ge sig iväg till en bil för att hämta en praktfull ny vägkartbok. Med en överraskande bestämdhet rivas Ålands sidorna – grrrats grrrats – ur boken. “You can kéép it, you can kéép it”. Nästa dag åker vi färjan till Eckerö, välinformerade och fortfarande fyllda av känslor av förvåning och nöje.

Det där är vad hon framkallar, även om hon uppehåller trafiken när hon trotsar motvind eller tar sig, i krypfart, upp för branta vägar. Det är helt enkelt omöjligt att bli arg på hennes brister och förfallstecken. Efter många veckor på tur har hon, som hon alltid gjort, skjutsat oss hem på ett tryggt sätt. Hon rullade lysande och ärligt talat, startproblem; dessa har också jag själv ibland.