(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Soms vallen dingen samen. Voor Museum de Oude Wolden (MOW) interviewde ik de afgelopen maanden 20 kunstenaars die deelnemen aan een overzichtstentoonstelling in het museum; totaal verschillende mensen, gedreven door een passie voor kleur en vorm. Ongeveer tegelijkertijd volgde ik een door de SVT uitgezonden serie uit over schilder/schrijver Lars Lerin, vooral bekend vanwege zijn bijzondere aquarellen. Zo werden mijn dagen gevuld door kunstenaars.

Lars Lerin schildert geen lieflijke landschappen. Hij goochelt met licht en tovert kille flats om tot monumenten. Door hem geschilderde berkenbomen en boekenkasten zijn bijna fotografisch en lijken te kunnen worden aangeraakt.

In de serie ”met vriendelijke groet, Lars Lerin” gaat de met een sociale fobie belaste schilder op zoek naar nieuwe vriendschappen en dat vraagt nogal wat van hem. Via ouderwetse brieven verzoekt hij potentiele vrienden, bekende Zweden, om contact. Tijdens de ontmoetingen die volgen gaat hij vrijwel direct met hen in gesprek over heel persoonlijke zaken. Dat dat gepikt wordt heeft alles met de persoon Lerin te maken; een volstrekt pretentieloze en zachte man, door sommigen eerder een “wezen” dan een mens genoemd. Al na de eerste aflevering was ik verkocht.

In deel 4 bezoekt Lars Nino Ramsby. Nino is kunstenaar, fotograaf en muzikant en werd geboren als Nina. Omdat ook Lars zich lang heeft afgevraagd hoe hij zijn lichaam kon accepteren is er onmiddellijk herkenning. Bovendien hebben beiden er moeite mee oppervlakkig contact aan te gaan en beleven ze het sociaal functioneren als een voortdurende opgave. De klik is overduidelijk.

De zoektocht van Lars gaat er van uit dat overeenkomsten de basis vormen van vriendschap. Des te opmerkelijker dus dat hij getrouwd is met een man die ab-so-luut niets met hem gemeen lijkt te hebben. Het verschil tussen de blonde, lange, verlegen, van saaiheid genietende Lars en zijn Braziliaanse, extraverte, verkleedgrage en aanhankelijke echtgenoot Junior vormt een soort komische noot in de serie. Tegelijk gaat het hier om levenskunst met een grote K. Want de sterke intentie van Lars en Junior om hun relatie te laten slagen blijkt een solide basis.

Het zijn het talent en de moed die Lars Lerin op allerlei fronten laat zien, die me nieuwsgierig maken naar het aan hem gewijde museum in Sandgrund, bij Karlstad. Een interview zal er wel niet in zitten, maar zijn werk zal en moet ik zien.

Serie terugkijken (Zweeds): http://www.svt.se/vanligen-lars-lerin/

Website museum Lars Lerin, Sandgrund (engels): http://sandgrund.org/english/

Lars Lerin & Nino Ramsby in Stockholms Stadsteatern (05-04-2016): http://kulturhusetstadsteatern.se/Litteratur/Evenemang/2016/Lars-Lerin-och-Nino-Ramsby/

MOW: www.museumdeoudewolden.nl

Försök att översätta till Svenska

VÄNLIGEN

Ibland allt kommer samman. Under senaste månader intervjuade jag, i Museet de Oude Woldens (MOW) namn, 20 konstnärer som deltar i en stor översiktsutställning; helt olika människor, drivit av en passion för färg och form. Ungefär samtidigt följde jag SVT-serien om målaren/författaren Lars Lerin, mest bekant för sina särdelesa akvareller. Alltså, mina dagar fylldes av konstnärer.

Lars Lerin målar ingen ljuva landskap. Hij trollar met ljus och omskapar trista höghus till monumenter. Sina målade björkar och bokhyllor är nästan fotografiska och ser ut som man kan känna på dem.

I serien “vänligen, Lars Lerin” söker Lerin nya vänner och eftersom han har en social fobi krävs det att gå emot sina rädslor. Via gammaldags brev ber han potentiella vänner, kända svenskar, om kontakt. Under mötena som följer talar han nästan direkt om mycket personliga ärenden. Att det accepteras beror på personligheten Lerin; en mjuk man utan pretentioner, som några även talar om som en “väsen” snarare än som en annan människa. Redan efter första avsnitt var jag förtjust.

I del 4 besöker Lars Nino Ramsby. Nino är konstnär, fotograf och musikant och föddes som Nina. Eftersom även Lars frågade sig under en lång period hur han kunde acceptera sin kropp, finns det omedelbart igenkänning. Dessutom har både två svårigheter att ha ytlig kontakt och upplever de social beteendet som en ständig uppgift. Det är klart att Lars och Nino passar bra ihop.

Lars sökandet utgår från tanken att likheter formar en bas för vänskap. Desto mer märkligt alltså att han är gift med en man han verkar ha ab-so-lut ingenting gemensamt med. Skillnaderna mellan den blonda, långa, blyga Lars som njuter att ha tråkigt och hans lojala maken Junior från Brasilien som tycker om att umgås stort, förkläda och festa, formar en komisk element i serien. Men obs: det handlar faktisk om riktig livskonst. För tydligen är Lars och Juniors ömsesidig respekt och öppenhet för varandras olikheter och behov en bra bas för relationen.

Det är talangen och modet visas av Lerin, på olika sätt, som gör mig nyfiken på hans konsthall i Sandgrund, nära Karlstad. Antagligen finns det ingen möjlighet att intervjua honom men hans tavlor vill och måste jag bara se.

Websida Lars Lerin: http://sandgrund.org/

”Vänligen, Lars Lerin” i SVTplay:  http://www.svt.se/vanligen-lars-lerin/

Lars Lerin & Nino Ramsby in Stockholms Stadsteatern (05-04-2016): http://kulturhusetstadsteatern.se/Litteratur/Evenemang/2016/Lars-Lerin-och-Nino-Ramsby/

MOW: www.museumdeoudewolden.nl