(SVENSK ÖVERSÄTTNING FINNS NEDANFÖR FOTON)

Eens, lang geleden, zat ik op een badstrandje in Vammerviken. Ik verstond toen nog geen woord Zweeds maar ving flarden op van een gesprek tussen 2 vrouwen…

“Vödokunnarstedttifyfanisteröndräperindrad”

“Åå”

“Mennäpunkteraduintesålåntidigarepolitikacyklistvägareller?”

“ Åå åå”

Het klonk als hokuspokus in mijn oren, een onderwerp kon ik er niet in ontdekken maar op een gegeven moment herkende ik wel een soort patroon; een ritme en een terugkerende klank. Achter vrijwel elke zin die de één uitsprak volgde een kort of langer aangehouden “Å” van de ander. Mijn conclusie was destijds dat de ene vrouw, die van de “Å”, een stopwoordje gebruikte.

Inmiddels weet ik beter.

Beleefdheid is een groot goed voor veel Zweden. Ze staan kalm in de rij, stellen zich keurig voor en dringen zich doorgaans niet op de voorgrond. Ook in het taalgebruik geldt beleefdheid en daaruit komt de volgende regel voort. Als je de luisterende partij bent in een gesprek maak je geluidjes of produceer je korte woordjes om aan te geven dat je actief betrokken bent op het verhaal van de ander.

Wie écht Zweeds wil spreken moet dus woorden kennen als:  “äsch”, “precis”, “fy”, “nähä”, “vad”, “skojaru”, “absolut”, “jösses” en “exact”.  Of kreetjes slaken die zich het best laten omschrijven als “sjúp”, “hehk” en “Sjjjj”

“Ik heb een deuk in de nieuwe Volvo van Lasse gereden”   …“Äsch!”

“Dat komt, ik was een beetje boos en in de war”…   …“Sjjj”

Lasse en Liv schijnen namelijk een verhouding te hebben”   …“Nähä!”

“Jawel, ik dronk koffie met Barbro, bij Waynes, je weet wel aan de Linnégatan” …“Åå”

“Zij weet altijd alles, ze is het vleesgeworden Aftonbladet”   …“Ha! absolut”

“Nou, zij vertelde dus dat ze ze samen gezien had, Liv en Lasse, op het strand”    …“Skojaru?”

“Hartstikke verliefd …hij droeg haar tas met badzooi…   (“Fy”)

zij droeg zijn zwemshorts…”        … “Lägg av!” …“Jösses!” … “Sjjjjjj…”

Let op: het is niet de bedoeling direct je mening over een dergelijke situatie te ventileren, bij wijze van betrokkenheid. Dat is iets anders; een typisch Nederlandse gewoonte, bepaald geen Zweedse.

Oh, en in Umeå ….tja, daar hebben ze zo hun eigen woordenschat: https://www.youtube.com/watch?v=URgdIAz4QNg

Forsök att översätta till Svenska

ORDFÖRRÅD

Det var en gång, länge sen, att jag satt på en badplats i Vammerviken. Jag kunde inte ett ord svenska då, men jag hörde delar av ett samtal mellan två kvinnor…

“Vödokunnarstedttifyfanisteröndräperindrad”

“Åå”

“Mennäpunkteraduintesålåntidigarepolitikacyklistvägareller?”

“ Åå åå”

Det lät som hokuspokus i mina öron, jag upptäckte inte ett subjekt, men det kom en momang att jag kände igen typ mönster; en rytm och en upprepad klang. Efter nästan varje mening från den ena kvinna följde en kort eller längre betonad “Å” från andra kvinnan. Min slutsats var då att den ena kvinna, hon som sa “Å”, använde ett fyllnadsord.

Under tiden vet jag bättre.

Hövlighet är viktig för många svenskar. De står stillsam i kön, föreställer trevligt och vanligtvis trädas de inte direkt i förgrunden. Även i språkbruket gäller hövlighet och det leder till den här regel: om du är lyssnare i ett samtal då gör du lite ljud eller producera liten ord för att göra tydlig att du är intresserad.

Dom som vill tala svenska på riktigt borde alltså känner ord som: “äsch”, “precis”, “fy”, “nähä”, “vad”, “skojaru”, “absolut”, “jösses” och “exact”. Eller ger upp lite skrik vilken beskrivs bäst som “sjúp”, “ehk” och “Sjjjj.”

“Jag har kört en buckla i Lasses nya Volvo” …“Äsch!”

“Därför att…jag var lite förvirrad och arg”…  …“Sjjj?”

“Lasse och Liv verkar att ha ett förhållande” …“Nähä!”

“Jo, jag tog mig en fika med Barbro, hos Waynes, du vet…på Linéegatan” …“Åå”

“Hon vet alltid allting, hon är ju Aftonbladet i egen person” …“Ha! absolut”

”Nå, hon berättade asså att hon såg dem tillsammans, Liv och Lasse, på stranden” …“Skojaru?”

”Djupt förälskad…han bar hennes väska med badskräp…  (“Fy”)

hon bar hans badshorts…”  …“Lägg av!” …“Jösses!” … “Sjjjjjj…”

Akta: det är inte meningen att dela din åsikt på ett högljudd sätt, för att visa engagemanget. Det är något helt annat; ett typisk holländsk bruk, visst inget svensk bruk.

Oh, och i Umeå…tja, där har man sitt eget ordförråd: https://www.youtube.com/watch?v=URgdIAz4QNg